Ge mig nåt för jag är så låg så jag imploderar
Funderar lite på vad vi ska hitta på ikväll jag och brorsan. Ut och käka hade jag tänkt. Hoppas han är peppad på det. Alltid bra med lillebror för han dricker i alla fall ingen dyr alkohol...
Nej, nu måste jag höja Winnerbäckvolymen och städa lite. Snart kommer bror! Tjoho!
Godmorgon
Idag har jag i alla fall något spännande att berätta. Igår blev jag nämligen en helt ny människa. Det är sant! Jag har genomgått en förändring så stor att jag aldrig någonsin kan gå tillbaka.
Jag har spelat Magic.
Eller vänta, det är större än så...
Jag har min egen Magic-lek. Så är det. Och alla nedvärderande saker jag sagt (framförallt tänkt, so much for "fördomsfri") om detta spel tar jag härmed tillbaka. Och ber om ursäkt för. Förlåt. Jag är nu en av er.
Alone again
MEN! Imorgon kommer ju min favoritbror hit! Skitkul, gött med lite besök hemifrån. Försöker fundera ut ett aktivitetsschema inför helgen, men det är svårt. Han är ju inte känd för sin entusiasm, lilla Mackan.
Nåt spännande ska vi nog kunna hitta på i alla fall!
Och bra lär det aldrig bli
Jag är asdålig på att dammsuga. På riktigt. Eller, just dammsugningen kanske inte är problemet, utan snarare förarbetet. Det existerar nämligen inte. Detta innebär att när jag sätter igång med dammsugningen så är golvet fortfarande fullt med prylar och sånt och jag måste dammsuga runt allting, och liksom försöka flytta allt med dammsugarmunstycket, lite halvgraciöst sådär. Väldigt ineffektivt. Allt damm lyckas liksom alltid samlas just under alla grejer som jag inte orkar lyfta på, så när jag är klar och ska börja plocka upp alla grejer så är allt damm kvar och då har jag redan gjort av med all dammsugarenergi för den dagen.
Ja. Fattar ni? Det är inte precis en vinnande strategi.
Avbrott i tristessen
Det känns bra nu. Rätt beslut, helt klart. Och fy fan vad bra jag är!
Sådär
Godmorgon
Går och väntar på mail från mitt nya jobb. The final offer, så att säga. Det blir spännande!
Pall Putt!
Nu är potatisgratängen i ugnen. Vill bara tydliggöra att det alltså inte är jag själv som varit ambitiös och gjort potatisgratäng, utan den redan var "all dressed up and ready to go" när jag hittade den i butiken. Så. Nu vet ni.
Min överdrivet väluppdaterade blogg de senaste dagarna bottnar i en djup tristess, för er som inte förstod det. När jag får ett intressant liv igen ska ni slippa läsa mitt meningslösa tjat.
Oj
Every now and then
Har handlat lite mat i alla fall. Enmansmiddag med fiskpinnar och potatisgratäng blir det, gött va? Sedan ska jag sitta ensam med mitt täcke i min soffa och titta på Titanic och kanske gråta en skvätt. Till det blir det vitlökschips. Nu är ni allt bra avundsjuka på min kväll va?
Ikväll får jag sällskap lite tidigare än vanligt i alla fall. Cebastian slutar klockan elva, känns fett lyxigt om jag ska vara ärlig! Har försökt göra lite fint här tills han kommer, vet hur tråkigt det är att komma hem från jobbet och välkomnas av ett totalt jävla kaos. Så nu är det lite ordning här, åtminstone i köket. Har nyss startat diskmaskinen på egen hand för första gången sedan vi flyttade in, heja mig! Det var lite läskigt, men jag tror det blir bra. Hehe.
Nu måste jag laga mat, magen kurrar. Har jag förresten nämnt att vi har gasspis här? C är helt lyrisk över detta faktum, själv får jag lite smått panik varje gång jag kommer i närheten av skiten. Jaaa ja ja.
Hit this
Idag knackade brevbäraren på dörren igen. Jag har inte skaffat nån ny brevlåda. Dumt av mig. Pinsamt också att öppna dörren nästan yrvaken iklädd endast stor handduk.
Igår gick jag inte utanför dörren, trots att det var vad jag bestämt mig för att göra. Stannade hemma och drack varm choklad istället. Med en jävla massa grädde i. Det kändes som ett mycket klokt beslut.
Men. Idag måste jag fan ta mig ut trots min pajade nacke, måste ha mat, liksom. Är också jävligt nyfiken på den där restaurangen som vill ha mig på intervju, även om det inte känns särskilt aktuellt just nu. Men ändå. Kul. Så snart ska jag sätta mig på trikken och åka ner till byn. Mys mys mys. Snö är fan mysigt, alltså!
Det snöar i min lilla by
"Vi har bestämt oss för en kandidat", sa han när han ringde. Sen var han tyst och jag hann riktigt känna besvikelsen i hela stackars mig. Sen: "Vi vill gärna att Helena ska börja jobba här hos oss."
Japp. Så är det. De vill gärna att Helena ska börja jobba där hos dem. Jag har visserligen inte tackat ja än, men hey! Jag har ett jobb igen! Ett riktigt jävla jobb. Marknadskonsulent. Låter det inte fint?
Det är mycket nu
Jag är stel som en jävla pinne, aj. Ska äta en macka nu, sen ut och kolla in vilken restaurang på Aker brygge som vill ha mig på intervju! Spännande saker händer. Väntar dock fortfarande otåligt på att de ska ringa från mitt drömjobb (eller ja, drömjobb och drömjobb. Som de flesta av er förmodligen redan vet är jag en jävel på att glorifiera. Men ändå! Jag ska få användning för kinesiskan!) och säga att de vill ha mig. Och gärna att de betalar vad som helst för att få mig... Det hade jag gillat. Alldeles för lite sånt på jobbmarknaden idag. Och alldeles för mycket "tack för din söknad, men..."
Yeah yeah yeah. Jag får nog hålla mig tills imorgon i alla fall. Vilket inte gör mig något. Jag blir ju inte arbetslös förrän på lördag!
Och så:
Brevbäraren knackade på våran dörr vid tretiden idag med ett stort brev i handen. Han såg ganska sur ut. Han bad mig flytta på vår brevlåda, för att den står för långt bort från de andra. Jag lovade dyrt och heligt att göra det (och hoppas att jag kommer hålla det löftet. Det blir ju faktiskt mitt problem och inte brevbärarens...) Ja ja! I brevet låg i alla fall Cebastians mobiltelefon (som vi väntat på och oroat oss för i över en vecka nu. Det är en mycket intressant historia i sig, men inte tillräckligt intressant för att få ta plats i min otroligt intressanta blogg!) Han plockade upp den, insåg att den var fuktig och bestämde sig för att lägga den på tork innan han startade den.
VA?! Jag lade min telefon i en hink för bara några veckor sedan, och det första jag gjorde när jag lyckats fiska upp den var att starta den för att se om den funkade (vilket den i och för sig inte gjorde, inte just då i alla fall. Min lilla darling till telefon vaknade inte till liv ordentligt förrän efter en och en halv vecka ungefär. Men ändå. Jag var villig att ta risken, liksom!) Och nu påstår kjaeresten min alltså att jag gjorde fel. Att till och med lite kondens eller vad fan det nu heter kan vara skadligt för elektriska påhitt.
Vet inte riktigt vart jag ville komma med denna lilla historia. Ville förmodligen framhäva mig själv på nåt sätt men jag ser ju nu att C framstår som den ordentligaste av oss två. Så är åtminstone inte fallet. Inte alla dagar, i alla fall.
Inowedoellt
Oh no
Seriöst. Jag kan inte ens stå upp. Ska jag bli invalid vid 21 års ålder?
Intervjun igår gick bra. Nu går jag och väntar på besked och det är tamejfan inget roligt alls. Måste ta mig ut en sväng ikväll, annars blir jag nog galen! Lite frisk luft kan jag fan behöva.
Öh, och annars är väl allt lugnt, antar jag. Väntar på att min bror ska ta sig samman och boka Oslo-resa.
We all seem to need the help
Jag hade lite ångest innan. Har oroat mig lite för att veckan som kommer ska bli en skitvecka. Men icke! Min hjärna börjar vakna till liv igen efter att ha legat i dvala och inte orkat tänka några positiva tankar överhuvudtaget (av någon anledning tycks det krävas mer energi för att rycka upp sig när man är nere än vad det krävs för att bli nedstämd när man är glad... ja ja) men nu är hjärnjäveln back on track! Jag är ju faktiskt den enda som har möjlighet att bestämma hur mitt liv ska se ut (i viss mån, visserligen) och det är väl ett faktum som är värt att utnyttja?
Nu ska jag börja mitt "nya liv" med att inte få någon ordentlig sömn i natt så att jag är riktigt trött och ovänlig mot kunderna imorgon!
Lonelineeeess! What would I do without yoooou?
Nu sitter jag här ensam. Borde gå och lägga mig. Vill inte gå och lägga mig. Ensamheten blir mer påtaglig när allt är tyst och mörkt. Ååååååh jag vill inte att min pojkvän ska ha vänner! Jag vill inte att han ska ha ett jobb! Jag vill att HAN SKA VARA HEMMA HELA TIDEN så jag slipper sitta här och ha tråkigt. Och jag vill inte att Jenny ska vara i Sverige! Jag vill att hon ska vara här och helst ska hon flytta in i min lägenhet!
Ikväll har jag haft så tråkigt att jag inte ens har orkat städa. Stackars, stackars mig...
En dag är allting preskriberat
Idag är kanske världens tråkigaste söndag och snart är den slut och det känns inte ens bra. Tråk! Jag vill gå och träna eller nåt men jag håller på att bli sjuk och då är det en dålig idé, särskilt med tanke på att jag har en jobbintervju imorgon till ett jobb som jag faktiskt vill ha för en gångs skull...
Så, tänka på annat. I helgen har vi fixat i lägenheten så nu är allt jääättefint! (Eller, my handy boyfriend har fixat, jag har stått med dammsugaren under borrmaskinen (som tydligen var en skruvdragarmaskin, men hur FAN ska jag kunna veta det?!)) och fångat upp borrdamm. Vi har fått upp lampor i världens mörkaste hall och compact-living-smarta lösningar i världens minsta kök och fina lådor i vardagsrummet/sovrummet. Hehey! Jag tänkte göra en insats och städa i ordning lite i kväll men nu sitter jag här i stället, typiskt. Jag får dricka en kopp te och ta mig samman.
Imorgon måste alla hålla tummarna för mig. Och kanske be en bön, om någon känner för det. Håll hellre tummarna dock. Läste om en mycket intressant undersökning om huruvida förböner och sånt hjälper, och guess what! Inget pekar på att de gör det. Faktiskt så är det i stort sett bevisat att de inte gör det. Överraskande va? Jag är inte så överraskad, måste jag säga. Det kändes rätt väntat.
(Det finns inga undersökningar som pekar på att tumhållning hjälper heller, om någon nu undrar. Fast det finns heller inga undersökningar som visar att det INTE gör det, så där är chansen kanske lite större.)
He he he
Hej 05:15
Det är det närmsta ett löfte jag någonsin kommer komma i hela mitt liv.
För övrigt:
Can I dance?
We all seem to need the help
Idag fick jag ett samtal som jag längtat litegrann efter. Det kändes bra.
Jag har ont i halsen, det är dåligt. Mycket dåligt. Särskilt som jag har en riktig långhelg framför mig. Inte en enda nysning ska få förstöra den.
Idag har jag för övrigt haft glasögon på mig hela dagen, när jag kom hem och tog av mig dem upptäckte jag att jag nästan är blind! Allt är väldigt, väldigt suddigt. Tråkigt. Kändes bättre att leva i ovisshet.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över
Så. Över. Lättnad.
Hatar för övrigt att allt känns så jävla tillfälligt. Behöver rutiner som inte vill ta livet av mig.
That's it, nu gäller det
DANCE!
C har precis gått till jobbet så nu är lägenheten tom och tyst och tråkig. Jag försöker koncentrera mig på kinesiskapluggandet men det är något som stör och jag har inte en aning om vad. Tomheten och tystnaden och tråket antar jag. Ska hoppa in i duschen (ska ju sitta i webcam hela kvällen, då kan jag inte se ut som jag gör nu, icke icke) och sen måste jag ta tag i det här. Är bara några få meningar som måste till men jag vill ha avancerade grammatiska mönster och några sådana finns inte i min hjärna för tillfället. Ser jävligt mycket fram emot att läsa nästa kurs, tror att det blir lite mer på rätt nivå. Behöver lite utmaningar, det här suger ju. Hej jag heter Helena. Hej jag är svensk. Hej jag är inte lärare. Hej jag är elev. Hejdå.
I am the highway
Blä.
Is it getting better?
Nu blir det till att putsa till texthelvetet och på onsdag gäller det med slutprov och grejer.
För övrigt börjar saker och ting ordna upp sig lite, känns det som. Rummet i Slemdal är uthyrt i alla fall vilket är en jävligt bra början.
På begäran kommer förresten bilder på nya leiligheten att läggas upp inom snar framtid.
Nu ska jag springa till jobbet. Tråkdag!
Oh my
Mycket trevlig kines, i alla fall. Jag log hela dagen efter det, och vi har bytt telefonnummer och allt.
När vi ändå är inne på det där med andra språk och sånt:
killen som ska ta över efter mig på ICA är tysk och har läst norska i ca tre månader. Mycket intressant, eftersom han inte förstår ett ord svenska. Min svensk-norska måste vara jättejobbig för honom att förstå! Han brukar mest nicka och le och sen inte alls göra vad jag säger åt honom, hehe. Det är kul. Tyskar är för övrigt galna allihop.
Nu är jag väldigt trött, därav detta svammel.
Tror fan det är läggdags.
Wo shi xue sheng
Har kommit igång med träningen nu också, vilket känns jätteskönt. Svårt att vara lat när man har sånt trevligt träningssällskap!
Ja ja. Kort och tråkigt inlägg men sån är jag. Kort och tråkig. Nu ska jag iväg till Elixia och bygga lite muskler. Om en vecka ska jag väga typ hundra kilo, bara muskler alltså. Måste sätta ribban högt! Hej!
You had time
you say "I've missed you horribly"
Peace of mind
Nu är jag lugn. Nästan. Denna helgen ska jag koppla bort all skit som händer och bara fokusera på mig själv.
Roligare än så blir det inte just nu. Min hjärna är tom.
Jag har förresten åkt fast i t-banan två gånger på två veckor. 1800 spänn bara sådär. Inte så jävla lyckat! Idag har jag i alla fall köpt månadskort, vilket känns ganska bra. Lugnt och skönt på banan, liksom. Fast nästa gång det dyker upp en kontrollant får jag väl betala ändå. Våld mot tjänsteman, eller nåt.
Dance!
Jag blir förvånad när jag ser hur mycket golv det faktiskt finns i mitt lilla källarrum. Hade glömt bort hur det såg ut.
Wow!
Idag har antalet besökare på min lilla blogg stigit med 100%! Från fyra stackare till åtta!
Det är nu det börjar, jag känner det...
Höst på min planet
Det hade dock känts bättre om inte allt omkring hade varit åt helvete. Mitt liv är verkligen piss just nu.
Jävla, jävla Norge.
Det finns en fagrare glans någon annanstans
Igår var de borta i alla fall. Under vinets påverkan var mitt liv ganska perfekt för en stund, men idag funderar jag på om det verkligen var värt det. Godmorgon huvudvärk och illamående.
Ja ja, mitt liv suger just nu. Allt blir problem hela tiden, heja mig! När det inte ens hjälper att man har världens bästa pojkvän och världens bästa vänner och världens bästa familj, då är det rätt illa. Det är mitt eget fel. Jag ställer krav på mig själv som jag vet att jag aldrig kommer klara av att leva upp till, vilket resulterar i att jag inte ens försöker. Jag blir aldrig som jag vill.
Töntiga, tråkiga Helena som bara går omkring och väntar på att bli genomskådad.
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
Everything's alright
Det är så mycket som händer just nu så jag vet inte var jag ska börja.
Därför blir det ingenting och allt stannar i mitt huvud istället.
Jag föraktar mig själv litegrann för att jag är så jävla privilegierad. Det är en väldigt tråkig känsla, men svår att komma ifrån när man har det så bra som jag har det. Måste kanske börja tycka att jag förtjänar att må bra, annars kunde jag ju lika gärna må skit hela tiden.
Ja ja. Nu ska jag gå till ICA och köpa kvällsmat, magen kurrar.
Nattinatti!