There is a house in New Orleans
Bara ett snabbt litet inlägg från storstaden för att berätta att allt är bra och att livet är som det ska. I stort sett perfekt.
Har tränat och sitter just nu på Fredriks rum med en kopp te, snart ska pluggas lite kinesiska och sedan ska jag cykla hemåt på min nya fina cykel! Jag och Sofie har med andra ord tagit ännu ett steg närmare den kinesiska kulturen och kan numera ses vingla omkring på de shanghainesiska gatorna på varsitt färgglatt fordon. Dock har vi inga termosar på våra pakethållare, men det blir förmodligen nästa projekt! (Min cykel heter förresten Liza II och är en julklapp från en gullunge.)
Hade för ett tag sedan finbesök från hemlandet i form av min käre far. Var hur roligt som helst att träffa honom igen! Underligt bara hur en vecka kan gå så fort när man egentligen vill att den aldrig ska ta slut. Min hemlängtan lindrades något i samband med att pappa var här men nu är den nog värre än någonsin. Vilket inte för den sakens skull betyder att jag vill åka hem! Det känns konstigt. Varför kan inte allt jag saknar bara komma hit?
Snart får vi gäster igen i alla fall. Boozebitch och Dunken är det vi ska möta på flygplatsen tidigt på morgonen den tjugoandra (?) januari. Det kommer bli bäst. Längtar!
Slut för den här gången.
Mycket kärlek från landet i fjärran!
Har tränat och sitter just nu på Fredriks rum med en kopp te, snart ska pluggas lite kinesiska och sedan ska jag cykla hemåt på min nya fina cykel! Jag och Sofie har med andra ord tagit ännu ett steg närmare den kinesiska kulturen och kan numera ses vingla omkring på de shanghainesiska gatorna på varsitt färgglatt fordon. Dock har vi inga termosar på våra pakethållare, men det blir förmodligen nästa projekt! (Min cykel heter förresten Liza II och är en julklapp från en gullunge.)
Hade för ett tag sedan finbesök från hemlandet i form av min käre far. Var hur roligt som helst att träffa honom igen! Underligt bara hur en vecka kan gå så fort när man egentligen vill att den aldrig ska ta slut. Min hemlängtan lindrades något i samband med att pappa var här men nu är den nog värre än någonsin. Vilket inte för den sakens skull betyder att jag vill åka hem! Det känns konstigt. Varför kan inte allt jag saknar bara komma hit?
Snart får vi gäster igen i alla fall. Boozebitch och Dunken är det vi ska möta på flygplatsen tidigt på morgonen den tjugoandra (?) januari. Det kommer bli bäst. Längtar!
Slut för den här gången.
Mycket kärlek från landet i fjärran!