Helly

Haha. Jag kan inte sluta le och den här gången är det (nästan) helt och hållet min egen förtjänst. Och det känns jävligt bra! Knappt ett dygn får jag vara hemma innan det bär av till Stockholm igen ikväll.
Mitt liv är så jävla perfekt.

Anger steers me clear of every instinct for eloping,
someome should mention
that I won´t see you again.


Jag har insett att jag inte behöver människor i mitt liv som bara gör mig illa. Det låter rätt rimligt, va?
Konstigt bara vad som ibland krävs för att man ska öppna ögonen.
Från och med nu är det i alla fall samarbete som gäller, mitt hjärta fattar underliga beslut när det får styra på egen hand. Välkommen in i leken, hjärna! Frågan är dock om det är ett samarbete som kommer ge reslutat. Lite som om Kristdemokraterna skulle bilda regering med Gudruns feminister. Vi får väl se hur det går.
Tråkigast är att jag i och med ovanstående insikt erkänner mig själv lurad och totalt bortdribblad. För att komma över detta faktum har jag funderat på om jag kanske trots allt lärt mig något av detta? Det har jag. Här kommer några exempel på vad de senaste elva månaderna gett mig:

1. Lita aldrig på folkpartister
Det här kanske är självklart för de allra flesta, men uppenbarligen inte för mig.

2. Tenniskjol är helt ute
Dessutom är jag helt övertygad om att dessa djävulska tygstycken ligger till grund för kvinnoförtrycket.
Nej, jag tänker inte förklara.

3. Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion
Låter det bittert och cyniskt? Det är det inte. Det här har jag egentligen vetat hela tiden men inte förrän nu har jag fått det bekräftat för mig. Hjärtat är bara en muskel. Det är sant. Dessutom är det den muskel som håller oss vid liv, därför bör den inte belastas mer än nödvändigt. Det är min fasta övertygelse!

4. Kött är mord!
Kött är mord, vilket indirekt gör människor som äter kött till mördare. Och såna bör man inte umgås med, eller hur? (Jag åt för övrigt en kebabpizza i fredags, det var gott!)


Ja. Egentligen har jag kommit fram till väldigt mycket mer men nu har Carolina Klüft satt europarekord så jag sitter och gråter istället.






Well I hope God protects your soul
I don't know if you should leave home alone
Maybe you've been drinking from the devil's bowl
I can't express myself 'cause I'm not fully grown


My heartache is my mistake, you see
My heartache is my mistake, you see


Well I am conscious of the way that I act
But I won't betray you, you can be sure of that
I'm not a pet who does tricks at the drop of a hat
I wish I was fiction, I wish I was fact


My heartache is my mistake, you see
My heartache is my mistake, you see

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men kakan var hur som helst väldigt god!

Jag blir paranoid av sjukhus, det bara är så. Monster i vita rockar som vet mer om mig än vad jag själv gör! Skrämmande.

Dagens eloge till Telia som faktiskt lyckades skicka ett nytt SIM-kort till mig jättesnabbt. Tjoho.

I eftermiddag ska jag nog ringa Marina. Undrar om hon jobbar? Då får jag ta en sväng förbi bensinstationen... Om jag orkar. Kanske ska göra något annat i eftemiddag? Jag vet till exempel någon som blir glad om jag städar mitt rum. Men hur kul låter det?!

Just nu sitter jag i alla fall på jobbet. (Jag har lunch, är alltså inte en latmask som sitter och sover när jag egentligen borde jobba om det nu var någon som trodde det.) Mitt jobb är ganska roligt, jag vill bara säga det. Rullstolsmontering är mycket roligare än vad det låter, det påminner mig också om hur glad jag är över att inte behöva sitta i en hela dagarna... Ibland är man bortskämd. Mitt liv är faktiskt ganska bra!

Men nu lämnar vi det. Det är viktigt för mig att tänka positiva, välmenande tankar för annars vet man inte vem som kan råka illa ut... Vore tråkigt om min bänkkamrat fick min erfara min ilska för hon är faktiskt väldigt snäll och bra på alla sätt.

Och nu lämnar vi även det och går vidare till Harry "The man" Potter och mitt föregående inlägg.
Min glädje och lycka har faktiskt ingenting med Mannen att göra.
Sådär, nu vet ni det.

Måste också nämna att detta är min sista vecka på den här fabriken. Tjoho! För hur kul det än är att montera Cross och Twin hela dagarna så är jag övertygad om att det finns mer i världen än en smörjgrop och en mack.
Så till helgen bär det av till huvudstaden och efter det är min framtid oviss.
Precis som jag vill ha den!
Idioten kunde inte valt ett bättre tillfälle än det här och då menar jag fan allvar.

Hej liv.

...that love is gonna save the world?

Typiskt. Jag som hade tänkt ta med mig Marran och gå på fotboll! Nu blir det inget av med det (ingen fotboll med Marran, alltså. Jag kommer vara där ändå. Årets match! Förresten årets enda för min del...) för bruden JOBBAR!
Alltså, jag fattar inte! När hände detta egentligen? Slutade min hjärna fungera i samband med att jag slutade högstadiet? För jag tror fortfarande att jag är sexton år och bekymmerfri. Men icke!

Jag var inte bjuden till den stora "Välkommen till verkligheten"-festen så nu går jag här och fattar ingenting.





Everyone I know is acting weird or way too cool
They hang out by the pool
So I just read a lot and ride my bike around the school

Det känns lite tråkigt, men dagens blogginlägg kommer varken innehålla min vanliga livsglädje eller min undantagslöst positiva syn på min omgivning och dess omgivning, om ni förstår vad jag menar. Dagens inlägg kommer tvärtom påvisa att även en bekymmerslös livsnjutare som jag har sina dåliga dagar.
Varför denna nedstämda inledning?
Såhär enkelt är det: Idag känner jag mig tom.
Är hon hungrig? undrar ni. Kan det vara så enkelt? Nej, så enkelt är det inte. Jag åt mat för bara en liten stund sedan (det var gott) och har dessutom hävt i mig onämnbar mängd choklad i alla dess former. Så varför denna tomhet?
Jag har förlorat en kroppsdel. Det är sant.
Vilken kroppsdel? undrar ni. Är det en arm? Är det ett ben? Har hon kanske förlorat ett öga eller till och med två?

Nej. Jag har förlorat min mobiltelefon.

Whatever happened to you?

När jag kom hem i natt (läs i morse) hade jag glömt mina nycklar och fick lösa problemet med sovplats genom att helt enkelt bryta mig in. När familjen kom ner runt åttatiden möttes de alltså av en snarkande Helena på altanen. Heja mig! Nämnas kan också att Zlatan faktiskt inte är någon vidare vaktkanin, men funkar bra som fyllesällskap när man känner sig lite ensam.
Nu är jag bakfull och snart bär det av till Borås.