Helly

Sådärja, efter en kort tids uppehåll är Helly the Blogger nu tillbaka med ett nytt, spännande inlägg. Alla som längtat och trånat kan med andra ord känna sig lugna igen!
Vad händer?
Jag har ingen röst, och då menar jag verkligen ingen röst. Jag har inte kunnat prata ordentligt sedan i söndags, i tisdags var jag helt stum, igår var det bättre men idag är det sämre igen. Det är fruktansvärt jobbigt och inte roligt alls, särskilt som jag precis börjat komma igång med sången och saxofonspelandet igen. Nu är mina lungor ett skämt. Jävla min kropp, jävla dåliga timing, jävla dåliga allting just nu. Framför allt jävla dåliga ekonomi och jävla dåliga norska jävla sjukhus som tar alla mina jävla pengar. Det enda positiva jag fick ut av mitt sjukhusbesök igår var vetskapen att jag varken lider av ångest, depression eller psykos. Inte för att jag på något sätt har misstänkt det förut, men efter över fyra timmars väntan i ett väntrum fullt av andra sjuklingar är det inte utan att man börjar ana vissa symptom hos sig själv. Så jag tog en broschyr (det enda läsbara som fanns i väntrummet, heja!) och min oro stillades ganska fort. Inga vanföreställningar här, inte! (Lite yrsel, visserligen, men av hela andra orsaker.)
För övrigt är min "nyvunne vän" inget annat än just en vän igen, vilket är bra antar jag. Lite förvirrande bara. Det här med förhållanden kan verkligen ställa till det för vanliga, sunda relationer. Och mitt huvud ska vi inte tala om! Jag hade i alla fall en väldigt trevlig helg i Göteborg och tror att det var precis vad jag behövde. Nämnas bör även att min busschaufför på hemvägen inte var riktigt som en busschaufför ska... Det var en spännande resa, minst sagt, och fram kom vi i alla fall. Hem kom vi? Bort kom vi?
Aj aj aj.

- Hej det ær Marianne.
- Hej, mitt namn ær Helena. Jag ringer från Viasat och søker Birgit.
- Jaha, det ær inte jag.

Nej, det fattar væl jag med.

Livet blir så vældigt mycket enklare nær solen skiner.

Imorgon blir min sista dag på det hær jobbet, på måndag ær det førmodligen dagis som gæller. Adecco sitter inte med tummen i røven i alla fall, hærligt nær saker hænder.

Nu ska jag tydligen bo i Norge hela livet. Damen på likningskontoret mer eller mindre bestæmde att jag skulle stanna hær længre æn ett halvår, det var rætt roligt. Hon var trevlig och vældigt hjælpsam, snart har jag mitt personnummer och mitt skattekort och då ær allt som det ska vara!
Hann också titta førbi Adecco på væg till likningskontoret (var uppe med tuppen i morse, ANSVARSFUUUULLT! Sån ær jag, nuførtiden!) och de var också vældigt vænliga. Norrmæn! I like! Snart har jag ett jobb som inte innebær att støra folk i deras hem... Førhoppningsvis. Blir nog till att jobba på dagis eller nåt. Heja mig!

Nu ær det førresten inte roligt længre, utan morsomt. Och nær jag førsøker førklara att saxofon faktiskt ær det roligaste intstrumentet jag vet så bara snubblar jag på det dær ordet, och det ær tur att norrmæn har bættre koll på oss svenskar æn vad vi har på dem...

Nu har min hyresvärd varit här och monterat en garderob åt mig. Nice! Synd bara att det inte precis gör mitt rum större... Hjälp!

Ikväll har jag och mina roomies bakat en kladdkaka i stekpanna. Resultatet var över förväntan! Nu är jag en mätt bulle och kommer förmodligen somna gott. Är hur trött som helst vilket inte är så konstigt efter den här dagen. Ska titta på ett Simpsons-avsnitt nu, sen är det tamejfan läggdags som gäller. Tidigt imorgon bitti ska jag till likningskontoret och fixa med personnummer och skattesedel, ska bli skönt att få det avklarat. Sedan blir det telemarketing och även en sväng förbi Adecco under dagen, de ska få hitta ett jobb åt mig hade jag tänkt! Hoppas det går undan med de där siffrorna, behöver skaffa mig ett bankkonto snarast, det är förbannat jobbigt att behöva räkna om från svenska kronor till norska hela tiden. Inte för att jag hanterar pengar så ofta nuförtiden. De ligger på kontot där de ska, jag har ju för fan inte ens råd att köpa mjölk! Har varit duktig nog och fört anteckningar på alla inköp sedan jag kom hit och det är minsann inte många!
Tänk om jag faktiskt kan bli en vuxen och ansvarsfull människa trots allt...


...wiiiie!

Jag behøvde verkligen gårdagen. Att få spendera dagen i Gøteborg var lætt vært de åtta timmar jag var tvungen att sitta på en buss med obekvæma sæten och lyssna på snarkande fjortonåringar. Mitt liv kænns næstan helt perfekt just nu, och det var verkligen længe sen sist. Senast jag mådde såhær bra låg jag nog i mammas mage. Nu ær det bara det ekonomiska oberoendet jag går och væntar på, sen ær allt precis som det ska!

Jaja, nu ska jag børja jobba igen. Norrmænnen ær inte alls lika trevliga idag, men jag kanske inte låter så trevlig jag heller. Ær trøtt som fan och børjar få ont i halsen, vilket innebær problem i den hær branschen. Dærfør tar jag det lite lugnt idag (det spelar ingen roll egentligen, oftast hinner man inte ens næmna sitt namn innan de slænger på i ørat på en. Way to go, otrevliga jævlar!)

Yes yes.

Något måste göras åt denna jävla lugg innan jag exploderar.

Första dagen på jobbet, bra bra bra! Mina jobbarkompisar verkar jättetrevliga, och jag tror jag kommer trivas alldeles utmärkt. Har inte ringt några samtal idag, bara suttit bredvid och lyssnat, och trots att jag inte kan säga att själva arbetsuppgifterna känns helt idealiska så tror jag inte att det kommer bli några problem. Måste bara tillåta mig själv att ge det några dagar. Kom på mig själv idag med att tänka nedvärderande tankar om mina språkkunskaper eftersom jag inte förstår språket som talas omkring mig fullt ut och för att jag ännu inte taler flytende norsk.
Jag ger mig själv en vecka. Sedan blir det väl späkning, eller något. Det är ju inte kinesiska, precis!

Imorgon börjar min kärriär som telefonförsäljare på riktigt, alla som inte har händerna fulla:
Håll tummarna!