Mitt liv är perfekt!
Min dröm...
Isak, Isak... du är som en dröm
Av svavelvind och blomfiol jag lindar en söm
Isak, Isak... du är som en dröm
Av svavelvind och blomfiol jag lindar en söm
Jag tror att jag är hemma igen. Jag tror att jag sitter i min hall med lilarandiga tapeter och ljust parkettgolv. Mitt hår är rufsigt och något solblekt och jag har en trasig strumpa och skriver något om hur jag tror att saker och ting förhåller sig. Jag tror att jag, efter en underlig och mycket händelserik natt tillsammans med världens bästa förhandlare/poet och två fransktalande kypare, klockan fyra imorse släpade ner en tung väska från hotellrummet i Hammamet och att jag sedan greps av panik för att min flygbiljett var borta. Jag tror att jag hittade den (rådande omständigheter tyder på det) men jag vet inte hur och jag vet inte var. Jag tror att det sista jag fick se av världens vackraste land var soluppgången. Jag tror att jag för bara några timmar sedan landade på Landvetters flygplats och att det gick ett sus genom hela planet när flygvärdinnan berättade vilken temperatur vi hade att vänta oss. Jag tror att jag hämtade mitt bagage och att jag efter det satte mig i en bil tillsammans med Järngänget-Calle och Järngänget-Robin för att åka tillbaka till Gislaved. Jag tror att min väska just nu står nere i hallen och att dess innehåll som mestadels består av kläder och böcker och lappar med telefonnummer och adresser ligger utspritt lite varstans i hela huset. Jag tror att det står en habbeli babbeli i miniatyrformat på bordet i mitt rum och jag tror att mina nya skor står på skohyllan i hallen.
Jag tror allt detta. Men hur ska jag någonsin kunna vara säker? För varje gång jag sluter mina ögon försvinner de lila tapeterna och det ljusa trägolvet och jag står vid en glasdisk i ett hörn av Medinan omgiven av skor och tröjor och kepsar och tygkameler och vattenpipor. Jag har ett glas myntaté i handen och jag lyssnar på Emelie och en galen tunisier med förmodligen världens gladaste leende som diskuterar priset på vadsomhelst.
”No, no! You joke? For you, I give special price. Beautiful eyes, oh... very beautiful girl. For you... very special price. Friend price! You’re not capitalist, not american. This friendly price!”
Behöver jag nämna att Very beautiful girl alltid vinner? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att det framgår klart och tydligt ändå.
Jag kan sluta mina ögon ännu hårdare. Då är det kväll och vi är inne på vår tionde flaska Ugni Blanc och kyparen ler och blinkar varje gång han går förbi vårt bord. Gatorna utanför är fulla av katter och kackerlackor och paddor och hetsiga tunisier och jag har i ett svagt ögonblick sålt min kumpan för 8000 kameler och en Ferrari. I baren på Brauhaus sitter två italienare med stor social kompetens. Vid bordet bakom vårt sitter två killar som enligt Järngänget tigger stryk. Mer spännande än några arga blickar från ovan nämnda samling pojkvaskrar blir det dock inte. Vi går vidare. På den korta biten mellan Medinan och vårt hotell hinner vi träffa ett oräkneligt antal människor som känner (och älskar) oss. Behöver jag säga att vi älskade dem tillbaka?
Utanför hotellet tar vi en taxi till Club Latino eller Manhattan eller Havana eller ett hotell någonstans långt bort. Det spelar ingen roll. Varje kvadratcentimeter och varje sekund är perfekt. Världens enklaste ekvation.
Jag kan sluta mina ögon ännu lite till. Då ligger vi på stranden under klarblå himmel. Det är över fyrtio grader varmt och jag har bränt mina axlar men det spelar ingen roll. Sanden är varm och len som siden och havet har samma färg som himlen. Klockan är elva. Om sex timmar kanske vi går upp till hotellet och lägger oss vid poolen på takterassen istället. Eller så möter vi Djazz och Loupa eller Dalí eller Rafik a.k.a. Puffkillen och diskuterar religion eller musik eller meningen med kärlek eller boxning eller kvinnoförtryck eller puffpriser. Eller paddor och kackerlackor eller precis vadsomhelst.
Jag trivs bra med stängda ögon. Vill aldrig öppna dem igen.
Inte tänka, bara göra. Snart ska vi tillbaka. Insha-Allah.
Mitt liv är perfekt! (Vad gör jag här?)
I. Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp
Det här är en bra dag. Det kan knappast vara något annat.
Om ungefär fem timmar sitter jag och nio galna esteter på ett plan på väg till främmande vidder. Ett land i fjärran. Trots en sömnlös natt känner jag mig bättre än någonsin.
Allt som skaver ska jag lämna bakom mig. En veckas distans suddar ut det mesta.
Vad gör jag här? Jag vet inte. Och det spelar ingen roll för snart är jag på väg härifrån!
II. All my trouble seemed so far away
Jag har redan sagt det men jag måste säga det igen. Igår var en bra dag.
Mitt lieende har inte bleknat bort än.
Det här är en bra dag. Det kan knappast vara något annat.
Om ungefär fem timmar sitter jag och nio galna esteter på ett plan på väg till främmande vidder. Ett land i fjärran. Trots en sömnlös natt känner jag mig bättre än någonsin.
Allt som skaver ska jag lämna bakom mig. En veckas distans suddar ut det mesta.
Vad gör jag här? Jag vet inte. Och det spelar ingen roll för snart är jag på väg härifrån!
II. All my trouble seemed so far away
Jag har redan sagt det men jag måste säga det igen. Igår var en bra dag.
Mitt lieende har inte bleknat bort än.
Mitt liv är perfekt!
Vad fan ska säga?
Idag har allting gått precis rätt. Mitt pianobeting var perfekt, min svenskaföreläsning var perfekt, mitt spanskaprov var perfekt, och mitt tyskaprov var... inte perfekt, men hyfsat. Och jag är fan nöjd!
Dessutom tyckte min handledare om mitt projektarbete och jag har fan fått den bästa komplimangen i mitt liv. (Förutom "Du är lagom". Tyskar är bäst) Utöver det här så ska jag snart åka och klippa mig och bli snyggast i stan, sedan ska jag spela fotboll och sedan ska jag packa. Kan det bli bättre? Imorgon klockan halv åtta står en bil utanför mitt hus som ska ta mig till ett flygplan som i sin tur ska ta mig till ett land i fjärran. Detta tillsammans med nio underbara esteter som kommer bli bästa tänkbara sällskap!
Mitt liv är perfekt.
Idag har allting gått precis rätt. Mitt pianobeting var perfekt, min svenskaföreläsning var perfekt, mitt spanskaprov var perfekt, och mitt tyskaprov var... inte perfekt, men hyfsat. Och jag är fan nöjd!
Dessutom tyckte min handledare om mitt projektarbete och jag har fan fått den bästa komplimangen i mitt liv. (Förutom "Du är lagom". Tyskar är bäst) Utöver det här så ska jag snart åka och klippa mig och bli snyggast i stan, sedan ska jag spela fotboll och sedan ska jag packa. Kan det bli bättre? Imorgon klockan halv åtta står en bil utanför mitt hus som ska ta mig till ett flygplan som i sin tur ska ta mig till ett land i fjärran. Detta tillsammans med nio underbara esteter som kommer bli bästa tänkbara sällskap!
Mitt liv är perfekt.
Mitt liv är perfekt!
Till och med en dag som denna kan jag se det ljusa i tillvaron. Även om ljuset skiner svagare, det måste medges, är mitt liv ungefär så perfekt som det någonsin kan bli. Såvitt jag vet, alltså. Om det mot all förmodan skulle kunna bli ännu bättre tänker jag inte göra annat än att tacka och ta emot, men jag är som sagt väldigt nöjd som det är.
Idag fick jag veta mitt betyg i B-kursen i trummor. Många ord som ungefär gick ut på att jag är en lat jävel, men att jag spelmässigt ligger på en mycket hög nivå. Jag tror att hela min gymnasietid skulle kunna sammanfattas på precis samma sätt, med precis samma ord. Om jag ska vara ärlig så har nog hela mitt liv så här långt bestått av nitton långa (allt är relativt) år, fyllda av outnyttjad potential. Och mot all förmodan är jag nöjd. Väldigt nöjd.
Synd bara att all den potential jag gömt så väl att jag inte ens själv kan hitta den, faktiskt måste fram. NU!
Så, om någon skulle råka ha ett arbete om något av följande:
Store Mosse
Hallands Väderö
Judendom
Provocerande konst
Valfri 1900-talskonstnär
eller möjligtvis
En analys av två skönlitterära texter med temat Identitet och Självkännedom som utgångspunkt
så tveka inte! Jag tar emot vadsomhelst. Fan, mitt hetsiga liv alltså.
Allt detta ska vara färdigt imorgon, då jag dessutom har spanska- och tyskaprov, samt beting i A-kursen i piano.
Fyfan. På onsdag åker vi till Tunisien och sen är allt det här över. Mitt liv är så jävla perfekt.
Idag fick jag veta mitt betyg i B-kursen i trummor. Många ord som ungefär gick ut på att jag är en lat jävel, men att jag spelmässigt ligger på en mycket hög nivå. Jag tror att hela min gymnasietid skulle kunna sammanfattas på precis samma sätt, med precis samma ord. Om jag ska vara ärlig så har nog hela mitt liv så här långt bestått av nitton långa (allt är relativt) år, fyllda av outnyttjad potential. Och mot all förmodan är jag nöjd. Väldigt nöjd.
Synd bara att all den potential jag gömt så väl att jag inte ens själv kan hitta den, faktiskt måste fram. NU!
Så, om någon skulle råka ha ett arbete om något av följande:
Store Mosse
Hallands Väderö
Judendom
Provocerande konst
Valfri 1900-talskonstnär
eller möjligtvis
En analys av två skönlitterära texter med temat Identitet och Självkännedom som utgångspunkt
så tveka inte! Jag tar emot vadsomhelst. Fan, mitt hetsiga liv alltså.
Allt detta ska vara färdigt imorgon, då jag dessutom har spanska- och tyskaprov, samt beting i A-kursen i piano.
Fyfan. På onsdag åker vi till Tunisien och sen är allt det här över. Mitt liv är så jävla perfekt.
Mitt liv är perfekt!
I
Jag att det ska finnas mänskliga rättigheter som gäller alla. Är det svårt? Jag tycker det låter väldigt enkelt. Det här samhällets försök att försvåra världens enklaste ekvation är i allra högsta grad oroväckande.
II
Vad händer? Mitt liv är kaotiskt. Idag är det fredag och imorgon är det söndag, vart tar all tid vägen? Snart är jag 90 och sitter i en gungstol på ett ålderdomshem med hörapparat och dubbla glasögon och en katt i famnen som jag klappar och tror är min döde man. Ibland drömmer jag mig tillbaka till ungdomens lyckliga dagar då jag stod längs fram i leden med knuten näve och sandaler av plast.
Men innan dess ska jag hinna med en del, förhoppningsvis i alla fall. Shanghai till exempel. Det vill jag hinna med.
Nedräkning.
I'm not scared of dying, I just don't want to.
Jag att det ska finnas mänskliga rättigheter som gäller alla. Är det svårt? Jag tycker det låter väldigt enkelt. Det här samhällets försök att försvåra världens enklaste ekvation är i allra högsta grad oroväckande.
II
Vad händer? Mitt liv är kaotiskt. Idag är det fredag och imorgon är det söndag, vart tar all tid vägen? Snart är jag 90 och sitter i en gungstol på ett ålderdomshem med hörapparat och dubbla glasögon och en katt i famnen som jag klappar och tror är min döde man. Ibland drömmer jag mig tillbaka till ungdomens lyckliga dagar då jag stod längs fram i leden med knuten näve och sandaler av plast.
Men innan dess ska jag hinna med en del, förhoppningsvis i alla fall. Shanghai till exempel. Det vill jag hinna med.
Nedräkning.
I'm not scared of dying, I just don't want to.
Mitt liv är perfekt
Nyss hemkommen från trumlektion. Kul skämt att jag har beting nästa vecka. Vad har jag gjort under tre års tid egentligen? Jag vet inte. Förmodligen ingenting av värde. Men skit i det! Idag är mitt liv perfekt för solen skiner och inget jävla annat. Imorse satt jag i x antal timmar och väntade på att vårdcentralfanskapet skulle ringa upp mig. Det var kul. Missade två viktiga lektioner och råkade boka in en väldigt olämplig tid för vaccinering på onsdag. Fuck. Mitt perfekta liv och jag har dålig kommunikation.
Ikväll är det i alla fall fotbollsmatch som gäller och jag har inte tränat på flera månader. Förhoppningsvis slipper jag målvaktsrollen den här gången åtminstone, så att vi har en chans liksom. Åtminstone i teorin. Hur som helst så spelar det ingen roll. Ta gärna en titt på www.laget.se/aifdam. Det är där saker händer!
Snart är det sceniskt musikprojekt som gäller med reklamfilm för Emelie från förra veckan. Klockren. Finns inget annat att säga. Sedan är det insats för revolutionen på schemat och efter det ska jag förmodligen hem och ladda upp. Med sömn. Skål för fan!
Ikväll är det i alla fall fotbollsmatch som gäller och jag har inte tränat på flera månader. Förhoppningsvis slipper jag målvaktsrollen den här gången åtminstone, så att vi har en chans liksom. Åtminstone i teorin. Hur som helst så spelar det ingen roll. Ta gärna en titt på www.laget.se/aifdam. Det är där saker händer!
Snart är det sceniskt musikprojekt som gäller med reklamfilm för Emelie från förra veckan. Klockren. Finns inget annat att säga. Sedan är det insats för revolutionen på schemat och efter det ska jag förmodligen hem och ladda upp. Med sömn. Skål för fan!