Helly

Måste bara påpeka att About a Boy förmodligen är den bästa boken som skrivits och om det inte vore för att jag är en sån hårding hade jag gråtit mig genom varje sida.

Och ett litet tillägg här då:
Det är inte så förbannat svårt att vara stenhård alltså, det har jag insett nu. Hård men rättvis, so to speak. Livet blir betydligt enklare på det viset. Och problem blir inte problem förrän man låter dem bli det. Vilken insikt! Tjoho!

...because it isn't real


Just nu är jag i Huddinge med min vampyrvän. Jag och Adde-Palle har precis kommit igång med förfesten och ikväll är det RÖJ som gäller.
Mitt liv är perfekt och bekymmerfritt.

Kvällens motto lyder:
Lite elakare, lite hänsynslösare, mycket roligare!
Skål!




Ps. http://www.kalmarcity.se
mingel 15/9 KM
Check it out!

Does it make you sad?



I
Okej. Efter x antal dagar ute på de småländska vägarna tillsammans med Rebecka (som för övrigt skulle kunna vara Trevligt Sällskap personifierat) är jag alltså tillbaka i Gislaved. Sammanlagt kommer det röra sig om ca 18 timmars kvalitetstid i min kära hemort, sedan bär det av igen. Den här gången för bussen mig till hufvudstaden, där jag och Adina ska ägna oss åt att ta igen allt röj vi missat den senaste tiden.
Det kommer bli röj! (Röj!)


II
Det finns väldigt många människor som tycker väldigt många olika saker om mig. Så är det. Folk har ofta en tendens att tycka jävligt mycket i största allmänhet, om jag ska vara ärlig, och det är långt ifrån alltid jag får positiva omdömen vad gäller mig själv och mitt beteende. Jag är medveten om detta. Jag accepterar detta. Jag tycker mig ha en hyfsat klar bild av mina negativa egenskaper vilket innebär att jag absolut inte tänker säga emot någon som anser att jag är det ena eller det andra. (Detta innebär inte att jag tänker göra något för att ändra på mig. Jag är faktiskt förbannat nöjd med mig själv. D(era)s åsikter får vara d(era)s problem. Jag har nog med mina egna.)
Sammanfattningsvis skiter jag alltså fullständigt i vad folk tycker om mig. Med ett litet undantag...:

Jag är inte nonchalant. Jag är inte arrogant. Jag är helt enkelt inte någonting som kan kopplas samman med dessa ord. Jag är långt ifrån så fruktansvärt lat och likgiltig som vissa påstår, inte heller är jag dum i huvudet, vilket kanske skulle vara den enda återstående förklaring till mitt beteende. Men det är fel, jag är inte dum i huvudet.
Jag är kroniskt disträ. Det är en stor jävla skillnad!


III
Till sist vill jag bara passa på att introducera den nya, förbättrade, Helena Lok Axelsson.
Lite tröttare, lite tjockare, men jävligt mycket gladare!

Idag är jag väldigt glad, av uppenbara skäl.