Helly

We finally fell asleep, and it's over for now...

Klockan är halv sju och dagen har spenderats framför TV:n där oräkneliga avsnitt av Two and a half men har hunnits med. Slappdag med andra ord. Julklappspappret ligger kvar på vardagsrumsgolvet och glögglas och salladsskål och diverse rester står kvar på bordet. Det ska städas undan så småningom, men inte just nu.

Julfirandet visade sig bli över förväntan, faktiskt. Och tack för alla julklappar!
Med tanke på omständigheterna (tusen mil, jag behöver väl inte säga mer) så var det en underbar julafton med god mat, Askungen på TV, trevligt sällskap, bra musik och mycket godis. (Ni som känner mig vet kanske att det egentligen inte krävs mycket mer än så...)

Snart ska vi iväg till Pizza Hut och efter det blir det juldagsfirande hos Thomas. (Lugnt sådant, dock. Skola imorgon!)

Bäst just nu är att min käre far kommer hit på torsdag!

Det är julafton i det här landet nu. Klockan är tjugo minuter över midnatt och på sjugosjätte våningen är det precis färdigstädat. Julgranen lyser (okej då, snarare blinkar, vilket håller på att driva min sambo, tillika granens ägare, galen) och stearinljusen likaså, vi har druckit varm chokladmjölk och slagit in paket och snart blir det lite glögg med TV-tittande och efteråt sömn. En efterlängtad sådan, måste tilläggas. Har varit en hård dag!

God jul till alla därhemma, jag saknar er helt sjukt mycket. Har dock inga tvivel om att det här kommer att bli en jul att minnas, kanske både på gott och ont.
Mycket kärlek. Tänk på mig ibland.

Njae, för jag är visst inte så bra på det här med att uppdatera bloggen. Och, eh, ganska dålig på många andra saker också, när jag tänker efter. Som att höra av mig, till exempel. Jag skulle kunna säga att det ska bli bättring, men det kommer det förmodligen inte bli. Förlåt till alla som förtjänar mer uppmärksamhet från Kina-hållet. Jag har inte glömt er.

Det var ett tag sen jag skrev, som sagt. Mycket har hänt, antar jag, men det är lite svårt att skriva om saker som för mig är en del av det vanliga livet. Jag har börjat vänja mig, kan man säga. Lever mitt i vardagen.
Den här vardagen, måste dock erkännas, skiljer sig något från den jag var fångad i hemma i Sverige. Det här är en vardag utan tristess och utan tråkiga rutiner. Förmodligen minst lika kall som uppe i Skandinavien men utan den tunga gråa höstluften (även om vi här istället andas tunga gråa avgaser istället vilket förmodligen är sämre för lungorna men åtminstone bättre för humöret).

För lite mer än en vecka sedan hade vi finbesök från hemlandet i form av herr och fru Alnäs. Väldigt trevligt! Shanghai visade sig från sin bästa sida och mitt och Sofies leverne förskräckte förhoppningsvis inte alltför mycket. Blev utflykter och restaurangbesök och diverse annat, insåg att jag har sett alldeles för lite av den här staden.
Hursomhelst, kändes lite tomt i lägenheten några dagar efter att de åkt hem men nu börjar det bli som vanligt igen. Vet inte om besöket dövade hemlängtan eller bara gjorde den värre, hursomhelst var det roligt att ha dem här och visa hur vi har det. Mina ord kan inte beskriva ens en tusendel!

Pepparkaksdeg och glögg fick vi, så nu har det bakats pepparkakor och... ja, druckits glögg. Julstämningen tycks ändå ha svårt att infinna sig, men i slutet av veckan lär det bli ändring!

I helgen var vi på en trevlig rockbar i utkanten av Shanghai och lyssnade på Yu Guo (Flying Fruit) som vi lärt känna tidigare. Bra band och trevliga kineser! De spelade Kent, och gissa vem som var trummis? Tjoho! Räckte för att stilla abstinensen i några veckor åtminstone.

Igår var det slagsmålsträning, kul och jävligt gött att sparkas lite! I kväll har jag och min kompanjon Sufei spelat squash, det var lätt bäst idag! Nu ska pluggas kinesiska och kokas fudge, bättre kombination får man leta efter...

God jul till alla därhemma (och till Hedde och Vebbe som är lika galna - om inte galnare? - som jag och Sofie) om jag inte uppdaterar här innan dess.

Mkt kärlek från landet i fjärran!