women hen hao

Här mår vi bättre än väntat, tror jag. Pratar i och för sig bara för mig själv, men saknaden efter Sverige har efter nästan en månad inte infunnit sig på långa vägar. Jag känner mig som hemma.
Actually, jag ÄR hemma. I förrgår fick vi vår lägenhet och igår flyttade vi in massa grejer. Ikväll blir första natten i ett riktigt hem. Vårt hem. Hemma. Det ska bli gött.
Kan för övrigt informera om att studenthemmet där vi fram tills nu har varit inackorderade är invaderat av myror. Som tycks ha sitt högkvarter i våra sängar. Just det. Min karma har försämrats avsevärt under den senaste veckan. Undrar om myrliv värderas lika högt som människoliv? I så fall ligger jag jävligt risigt till.

På söndag är det nationaldag här, och vi har lov hela nästa vecka. Inga planer, dock. 
Nämnde jag att vår lägenhet ligger på tjugosjätte våningen? Perfekta liv, hej hej!
"Kommer jag kunna bo i Sverige efter det här?" sa min vän Sufei just.

Nej.

(Bilder finns förresten på min väns blogg:
http://goingtoshanghai.blogg.se. Check it out.)

Denna dagen, ett liv

Alla dagar, ett liv. Alla dagar, livet. Livet.
Den har gangen kommer inlagget inte fran en svensk dator, darav den nagot bristfalliga stavningen. Men skit i det! Sitter pa kinesiskt internetcafe omgiven av kinesiska datorspelare plus en svenska. Sofie, alltsa. Eller Sufei, snarare.
Om jag fortsatter lasa i den har takten kommer mina bocker snart att vara slut. Inte for att jag inte har annat att gora, snarare tvartom. Jag vet inte riktigt var jag ska borja.
Allt ar bra har, alltsa. Igar var vi och tittade pa tva lagenheter och i veckan har vi nagra till att inspektera. Sedan blir det formodligen inflyttning i borjan pa nasta vecka, om inte innan dess. forhoppningsvis innan. Vi har namligen myrinvasion i rummet. Kul! Traffade en ayi i koket och hon fragade (pa kinesiska!) om vi hade myror aven i Sverige.
Ja, det har vi.
Men inte i sangarna!

Hursomhelst sa ska det bli skont att komma harifran. Borjar trottna pa den har gatan, om inte annat. Hong Qiao lu. Det vore kul att se nagot annat, ocksa.

Nasta vecka har vi lov. Da ska Mittens Rike upptackas.

/He Lin Lin

Living the good live

Snabb uppdatering:
i Kina är livet perfekt. Ikväll är det inflyttningsfest på gång, dock inte vår som förmodligen inte blir förrän om någon vecka. Dra era egna slutsatser.
I helgen har det inte blivit mycket pluggande, imorgon får nog större delen av dagen ägnas åt språkstudierna. Idag har det cyklats i storstaden, livsfarligt men intressant.
Tequilan sparas det inte på, skål för det.

Människor, glöm inte att höra av er!
Mail tas tacksamt emot till [email protected]


Women qu nar?

Vi går dit näsan pekar!

Sitter just nu på grannen Tomas (a.k.a Mansgris #1) rum och lyssnar på Tomas (som sitter i bar överkropp och sms:ar med nån kinesbrud) och Sofie (som ligger på golvet med huvudet på en handduk) som pluggar kinesiska. Något jag också borde göra.
Idag har vi gjort resans bästa inköp: en gitarr! Röd och fin och jävligt efterlängtad!
Klockan är förresten några minuter efter elva och imorgon är det fredag, också jävligt efterlängtad! Då blir det fest utan förfest, annars går det riktigt illa i det här landet. Vill påpeka att en tequila kostar en krona och en drink högst tio.
Fast nu är vi ju faktiskt inte här för att dricka alkohol!
Däremot är vi här för att lära oss ett språk som inte finns, med bokstäver som ser ut som streck och punkter i en jävla oordning. Världens bästa språk. Och snart bemästrar vi det, ja jävlar!
Nästa vecka ska vi börja leta egen lägenhet. Det blir bäst.

Over and out!

Zhong guo hen tai hao le

Sängarna är stenhårda. Det bor kackerlackor i köket. Vi har inte ätit någonting på flera dygn men däremot intagit en mängd alkohol som vida överskrider gränsen för vad som är hälsosamt. Det är stökigt på vårt rum. Det hänger tvätt i hela badrummet för vi vågar inte försöka oss på torktumlaren. Vårt matförråd består av fem frallor, ett paket knäckebröd och ett halvt paket philadelphiaost samt en femlitersdunk med vatten. Klimatet varierar mellan full storm och tropisk hetta. Trafiken är ett skämt: rödljus är mer en rekommendation än en regel som måste följas och om man är på väg åt fel håll - varför inte göra en u-sväng? Så länge man tutar är allt OK, och då menar jag ALLT. Blinkers används inte. Filbyten är en konstart i sig och fungerar ungefär som kinesernas kösystem: vassast armbågar vinner. 
Vårt sömnmönster är definitivt rubbat. Somnade i morse klockan 06.00 och vaknade klockan 13.30. Sedan lyckades vi, efter många om och men, klura ut hur tvättmaskinen fungerar och efter det åt vi middag som kokades på bordet. Vår gryta bestod av champinjoner, bambuskott, tomater och diverse kinesiska grönsaker. På menyn fanns även ormhuvud, grishud och diverse kinesiska djurinälvor. Sofie bad om kallt vatten att dricka. Tillslut fick hon en Sprite.

Nej, det är faktiskt inte så illa som det låter. Sängarna är stenhårda, vi skulle lika gärna kunna sova  pågolvet om det inte vore för att risken att bli anfallen av die Grosse Kackerlack vore överhängande, men jag har vaknat för första gången på jag vet inte hur länge och haft rörlighet i nacken.
Helgens festande har varit intensivt men kontrollerat; i alla fall för vår del. Att Mansgris #1 och Kalmar spydde ner sin taxi och däckade på golvet i mansgrisens rum, det ligger ju faktiskt inte på vårt ansvar. Dessutom var det jävligt roligt. Säkert bäst på hela helgen (med viss reservation. Jag vet inte vad jag ska säga). Rummet är stökigt men flaskorna är utslängda för länge sedan. (sängarna är visserligen inte bäddade, men idag är ett undantag. I vanliga fall är vårt rum ett palats av ordning.)
Och, om mina föräldrar skulle läsa det här:
vi äter ordentligt. Vi sover ordentligt. Vi pluggar ordentligt. Vi gör ingenting som inte ni skulle göra!

Många tankar till födelsedagsbarnet idag, det här med avstånd suger ju! Jag är säker på att Dunken hade uppskattat kokt grishud och hönsfötter.
Många tankar till allt annat där hemma, men bortsett från my loved ones så saknar jag ingenting.
Det här är mitt liv och det är perfekt: vi har ingen mat och vi har ingenstans att bo...
men som min kinesiska vän Sofie skulle säga:


ÄÄÄÄH!

Wo hen hao

Nu ar det pa riktigt.... och har tog orden slut.

Saying goodbye

Den här stunden (de här dagarna) hade jag helt enkelt inte räknat med att behöva genomleva för ett halvår sedan när jag bestämde mig för hur mitt liv skulle se ut, eller i alla fall hur det skulle börja. Hade jag vetat så kanske jag hade bestämt mig för något helt annat.
Men jag tror inte det.