Helly

Helena goes schizo


Mina hjärnhalvor samarbetar ICKE! Det här med förnuftet vs. känslorna ställer till problem, kan man säga. Min oförmåga/ovilja att tänka och analysera slutar bara med förvirring, långt ifrån den enkelhet jag är ute efter.
Yeah yeah yeah! Hade förresten en diskussion häromdagen angående det mänskliga psyket och dess olika problemlösningsmetoder. Jag tillhör alltså den del av mänskligheten som hellre förtränger obehagliga händelser än tar itu med dem, och det har alltid fungerat och fungerar fortfarande alldeles utmärkt för mig. Fick dock höra att det inte alls är en bra metod och att allting så småningom kommer hinna ifatt mig och att det då kommer vara så mycket svårare att hantera. Typiskt, liksom. Nu går jag bara och väntar på att allting ska komma upp till ytan på en och samma gång!
Synd bara att det hela faller på en enda punkt:
Jag tror inte på det mänskliga psyket. Jag tror på att dansa.

Det finns naturligtvis undantag, men jag vill inte prata om dem. Vi kan alltså komma fram till slutsatsen att de inte finns och att min självinsikt är fullkomlig och jag själv följaktligen helt utom fara.

Man, it ain't no fun stealing for one


Usch usch usch, jag har verkligen alldeles för mycket tankar i min hjärna för tillfället.

Måste måste måste minnas känslan jag har just nu! Måste kunna komma tillbaka hit när det blir svårt igen.

Jag är förbannat glad just nu. Har precis lyckats hitta låten jag har gått och nynnat på sedan jag kom hem från Kina. Tack Spray. Tack MySpace. Tack informationssamhälle!

They never had our kind of rain
They never had our kind of sun, our moon, our stars
They never had our kind of rain...

Even in their hearts they're bad


Tjoho tjoho tjoho. Snart kommer Marina hit, och jag funderar på var jag ska stuva undan henne eftersom hon får inte gå in på mitt rum. Eller snarare: hon kan inte gå in på mitt rum. Ingen kan gå in på mitt rum för det finns inget golv. Sängen är också full av grejer. Och borden. Och övriga utyrymmen likaså. Var ska jag sova inatt?
Idag har jag i alla fall rensat ur en hylla och packat ner alla mina filmer. Det är visserligen en början, men en alldeles för trög sådan. Allt ska ner i kartonger. Mitt liv ska ner i kartonger. Tjoho tjoho! Min garderob ska ner i kartonger, det mesta är redan nerpackat MEN RESTEN DÅ? Ja jävlar. Åtta kvadratmeter känns alldeles för litet. Jag vill ha ett helt hus!
Dessutom har jag lite beslutsångest. Smal eller bred säng? Det är den stora frågan för tillfället. Har nu äntligen bestämt mig för att ta de små hyllorna i alla fall, känns som ett bra och vettigt beslut. Yeah yeah yeah, det löser sig. Tjoho!

Idag har jag även ätit semletårta. Gott.

Varför har jag inte fått lön idag? Vem försöker skämta med mig vid ett så olämpligt tillfälle?

Dagens låt: Imogen Heap - Speeding Cars
Dagens ångest: Flyttångest

Idag har jag hittat mitt pass, vilket känns ganska bra. Hade varit svårt annars.
Kicki ringde och väckte mig klockan tolv, människan är på väg till Paris! Sanslöst. Verkar som att alla flyr landet. Förståeligt, visserligen. Mest avundsjuk är jag nog på Sofie, Australien hade inte suttit helt fel den här tiden på året.
Yeah yeah, om den globala uppvärmningen fortsätter i samma takt så dröjer det inte länge innan det är sommar året runt även i Oslo.

För övrigt har jag sovit ca en timme sammanlagt i natt. Jobbigt. Nu ska jag ut och promenera, sedan ska dagen ägnas åt städning, packning, planering och musicerande. Tjoho!

But not even you can help me now

Nu är jag hemma efter en vecka i huvudstaden. Och trots att det är skönt att vara hemma (har så SJUKT mycket att göra den närmaste veckan!) så känns det faktiskt inte alls särskilt bra. Jag vill att livet alltid ska vara precis som jag vill ha det.
Simsalabim, nu blir det så!

Jag är så bra på att fly. Någonstans måste jag ju vilja stanna.

Jag tänkte börja dagens inlägg med att tydliggöra en sak:
Det här är min blogg. Jag står för (nästan) varenda ord som skrivs här. Vill man inte läsa behöver man inte läsa.
Därför anser jag det också vara min rätt att häva ur mig vad fan som helst utan att ens försöka motivera mina tankar och åsikter.

Sådär, då var det avklarat. Här kommer alltså dagens framprovocerade Saker som irriterar mig-lista helt utan minsta tillstymmelse till motiveringar eller förklaringar (nåja, nästan i alla fall). Jag kommer i min lista att använda mig av ordet "feminist". Jag VET, jag vet, jag vet att "feminist" har blivit ett väldigt luddigt begrepp. Jag vill egentligen skriva något i stil med "jämställdhetsivrare" men tycker inte riktigt om klangen i ordet och därför är jag villig att ta risken att någon slutar läsa här och avfärdar mig som matriarkatkonspiratör. Anyway, here it comes!

1. Feminister som INTE tycker att topless-frågan är viktig.
2. Alla som inte är feminister.
3. Alla som ÄR feminister men som inte vill kalla sig det av rädsla för att folk ska tro att de inte rakar sig under armarna, alternativt är matriarkatkonspiratörer. (Jag har aldrig stött på en människa som vill störta patriarkatet och istället bygga upp ett matriarkat. ALDRIG! Och jag har träffat väldigt många människor. Av alla dessa människor har många haft väldigt extrema åsikter. Ändå har jag aldrig träffat någon som påstått sig vara för ett maktskifte av sådan betydelsegrad. VISST ÄR DET JÄTTEKONSTIGT!)
4. Det faktum att alla inte är feminister, samt att det faktiskt finns människor som säger sig vara anti-faminister och menar allvar!
5. Moderater i allmänhet, Carl Bildt i synnerhet.
6. Boendepriserna i Oslo
7. Andras framgång
8. Bittra och cyniska människor som inte kan glädjas åt andras framgång, till exempel jag själv.
9. SJ
10. Det faktum att varenda folkhögskola i det här landet verkar ha en kurs i bibelkunskap men att det inte tycks finnas en enda kurs i bibelkunskap vars beskrivning innehåller ordet genusperspektiv.

Ja. Den listan kan faktiskt göras hur lång som helst, men jag stoppar där för att ni ska kunna ta in och smälta all information, och framför allt skriva upp det!


Efter all denna nedstämdhet tänkte jag göra en helomvändning och se livet från den ljusa sidan (för en gångs skull). Så här kommer min Positiva förändringar som vår nya regering har åstadkommit i vårt samhälle-lista:

1. Sänkt skatt på vin, höjd skatt på öl. (Denna punkt kan enbart ses ur en egoistisk synvinkel. Vin är gott, öl är... nej.)

Oj. Det tog visst slut där.
Skriv upp det.

Sådärja. Den första februari flyttar jag till Oslo.

Yes. Idag tar jag tillfället i akt och bejakar mina maskulina sidor, dvs tycker fruktansvärt synd om mig själv samt är övertygad om att jag just nu mår sämst av alla människor i hela världen. Varför? Jag är förkyld. Och eftersom könsgränserna är på väg att suddas ut (läs: VAR på väg att suddas ut. Blev mörkrädd när jag såg juniorernas final i hockey-VM. Bringing back the kvinnoförtryck and the objektifiering av Det andra könet, WAY TO GO!) så anser jag mig vara i det närmaste tvungen att konstatera att jag är minst lika snorig och hjälplös som vilken man som helst.
Allt jag begär är lite medlidande. Ska det vara så svårt?

I övrigt verkar det här bli en bra dag. Min bror är nu myndig, så ett stort grattis till honom även om han i mina ögon aldrig kommer bli äldre än tolv. Nu har han i alla fall inte längre några undanflykter att ta till när jag försöker få med honom ut på krogen. Synd där brorsan!

Synd också att inspirationen bara kommer över mig när jag inte alls behöver den.
Just nu känner jag till exempel en stark längtan efter att sjunga högt. Kommer jag känna samma behov av att utrycka mig med hjälp av mina stackars stämband om några dagar när halsen inte längre känns som ett krigsdrabbat Irak? Helt utan betänketid bli svaret nej. Livet är en subba och sen går du i pension.

And when all about us are lost
we like to paint our names on the wall

Jag är sjuk, så kul har jag det.
Funderar på om man kanske skulle ta och skriva den där romanen i alla fall.

And like a cat I'm gonna dance
Barcelona to Frisco
Stockholm to Oslo


Yes. Det är tur att allt inte alltid blir som man tänkt sig!