Helly

Jag är så jävla trött. Sov över tolv timmar i natt men det har tydligen inte hjälpt. Jag ser dubbelt.

Åkte till Sverige i lördags morse för att överraska min fina pojkvän, och det var nog där det gick snett. Kom hem från jobbet runt 04.30 och höll mig vaken tills bussen gick 07.25 från centralen. Lyckades inte sova ordentligt på bussen heller, var liksom helt övertygad om att vi skulle köra av vägen och döden dö. Skitläskigt väder! Kom fram 11.30 i alla fall, sov några timmar sen på dagen men då var det liksom redan kört. Nu är min dygnsrytm ännu mer fucked up än förut. Heja! Hoppas på att Cebastian ska komma hem och få ordning på saker och ting. Jag har gett upp!

Snart ska jag iväg och jobba, blir tio timmar idag. Kul.

Min fantastiska pojkvän har tagit körkort. Visste ni det?

Jag är inte helt okej. Höll på att ramla ihop på jobbet innan. Det har hänt två gånger på ganska kort tid nu så jag undrar vad som är fel. Brist på något, förmodligen. Slängde i mig massa vitaminer och järntabletter och omega 3 när jag kom hem nu. Tänkte att det kunde vara nåt sånt så jag helgarderar. Vad tror ni? Kan också vara ett svårt fall av hypokondri. Drabbas ju av det ibland!

I övrigt: nada. Börjar bli lite trött på att ingenting rör sig. Vill åka härifrån och vill stanna kvar. Lider av beslutsångest, helt enkelt. Eller vadå, liksom. Vet inte ens vilka alternativ jag har! Bara räknar kallt med att det finns beslut att fatta men det finns det kanske inte alls. Sluta gnälla, liksom!

En man sprang ifatt mig när jag gick hem i natt och gick bredvid mig typ hela vägen hem sen. Vad gör man då? Han var liksom halvonykter men trevlig och inte hotfull på något sätt, men sånt är ju skitläskigt ändå! Eller? Vad gör man? Jag vill veta! Kan ju inte gärna försöka sticka ut ögonen på nån stackare som bara vill ha lite sällskap på vägen? Måste köpa pepparspray. Skitstad.

Nu ska jag väl sova. Kommer ju gå bra. Är övertygad om att jag är dödssjuk samt att en galen man vet var jag bor och kommer bryta sig in i min lägenhet. Jag ska skriva en roman om alla hemskheter jag jämt går omkring och tror att jag ska råka ut för. Den kommer bli spännande som fan, jag lovar!

Måste sluta svära så förbannat mycket. Det låter illa.

Jag höll på att somna innan och var så glad över det för jag har inte sovit på en vecka nu. Men vaknade till och nu är jag hopplöst pigg igen. Varför? Det här livet funkar dåligt för mig.
Imorgon jobbar jag tidigt i alla fall (15.00) så då kanske det blir någon ordning på dygnsrytmen. Men jag tvivlar. Jobbar sent på fredag igen och det är lättare att vrida åt fel håll, eller hur?

Undrar om ni ens fattar vad jag snackar om.

Jag är lite grinig nu. Eller inte grinig. Nedstämd är nog rätt ord. Jag vill vara bäst i världen på något men det är liksom redan kört. Jag är redan körd. Vid 22 års ålder! Deprimerande, eller vad? Nu skulle ju egentligen vara min storhetstid, mina glansdagar, men icke. Jag jobbar som servitris istället. Jaha.

Så, nu är det slut på gnället! Jag ska titta på hockeyn och bli så uttråkad att jag somnar. Hockey borde verkligen strykas från OS-programmet. In med nån annan kul sport istället! Snöbollskastning eller nåt! Hockey är verkligen den tråkigaste sporten jag vet.

Vet ni vad som är mitt drömjobb? Sportjournalist. Jag tror det hade passat mig. Kom på mig själv med att kunna varenda jävla namn på varenda jävla längdskidåkare igår när jag och Sebbe satt på jobbet och smygtittade på tvn. Jag är inte ens särskilt intresserad av längdskidor. Det har bara fastnat. Är så ledsen över att jag missade första backhoppningen. Kollade resultatlistan och kände liksom igen 25 av 30 namn. Brukade alltid heja på Simon Ammann när han var med för det var alltid sånt snack om att han är en sån otypisk backhoppare. Och nu vann han. Så det var ju kul.
Jag är en jävla nörd. Kan mer om norska backhoppare än de flesta norrmän jag pratar med.

Hejdå min tönt!