It's a wonderful world we live in

Jag höll på att somna innan och var så glad över det för jag har inte sovit på en vecka nu. Men vaknade till och nu är jag hopplöst pigg igen. Varför? Det här livet funkar dåligt för mig.
Imorgon jobbar jag tidigt i alla fall (15.00) så då kanske det blir någon ordning på dygnsrytmen. Men jag tvivlar. Jobbar sent på fredag igen och det är lättare att vrida åt fel håll, eller hur?

Undrar om ni ens fattar vad jag snackar om.

Jag är lite grinig nu. Eller inte grinig. Nedstämd är nog rätt ord. Jag vill vara bäst i världen på något men det är liksom redan kört. Jag är redan körd. Vid 22 års ålder! Deprimerande, eller vad? Nu skulle ju egentligen vara min storhetstid, mina glansdagar, men icke. Jag jobbar som servitris istället. Jaha.

Så, nu är det slut på gnället! Jag ska titta på hockeyn och bli så uttråkad att jag somnar. Hockey borde verkligen strykas från OS-programmet. In med nån annan kul sport istället! Snöbollskastning eller nåt! Hockey är verkligen den tråkigaste sporten jag vet.

Vet ni vad som är mitt drömjobb? Sportjournalist. Jag tror det hade passat mig. Kom på mig själv med att kunna varenda jävla namn på varenda jävla längdskidåkare igår när jag och Sebbe satt på jobbet och smygtittade på tvn. Jag är inte ens särskilt intresserad av längdskidor. Det har bara fastnat. Är så ledsen över att jag missade första backhoppningen. Kollade resultatlistan och kände liksom igen 25 av 30 namn. Brukade alltid heja på Simon Ammann när han var med för det var alltid sånt snack om att han är en sån otypisk backhoppare. Och nu vann han. Så det var ju kul.
Jag är en jävla nörd. Kan mer om norska backhoppare än de flesta norrmän jag pratar med.

Hejdå min tönt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback