Inkompetenta jävla idioter

Ja, världen är full av dem. Det är tråkigt tycker jag. Inkompetens är bland det värsta jag vet, på riktigt. Det är helt vidrigt. Får man betalt för att göra något ska man tamejfan göra det ordentligt också. Får man betalt för att sortera post, till exempel, så ska man också sortera posten. Får man betalt för att köra postbil så ska man köra bilen ordentligt, och får man betalt för att leverera posten i tid så ska man leverera den i tid och inte hindra andra personer från att göra sina jobb genom att aldrig dyka upp. Så tycker jag. Och så är det i de allra flesta situationer inte helt fel att behandla människor man möter med respekt.
I Norge får vem som helst jobba med vad som helst.

Ojdå, vad säger det om mig egentligen? Haha, jag tar tillbaka det. Fast inte det där om inkompetens. Det står jag för.

Yes yes yes, ikväll blir det röj i alla fall. Jag ser fram emot det. Rummet är städat och hela köret och snart får jag besök. Trevligt värre.

PS. Roomie har kastat ut fyra spindlar åt mig idag. Tur att jag har henne.

It seems pretty bad but it's alright

Idag har jag shoppat som en galning. Unnat mig. Budgetshopping visserligen, men ändå. Vilka fina saker jag fick med mig hem! Och vad fin jag kommer vara i mina nya klänningar och mina nya ögonskuggor. Som en prinsessa kommer jag se ut, så det så. Ibland är inte livet svårare än så.

Och nej, inte mycket har hänt sen sist. Det finns en man i Göteborg som jag saknar som en jävla tok, det finns en familj i Gislaved och det finns vänner utspridda över hela jävla världen och här sitter jag. Vad gör jag här? Nej, fel. Vad gör alla andra så långt bort? Kom hit nu.

Varför har jag inte somnat? Jag ska ju jobba imorgon! Nu är det godnatt och sov gott.

Then I wrote a song instead

Jag bara jobbar och är trött. Tio timmar igår och så sömnlös natt på det tog nog knäcken på mig, är jag verkligen så klen? Morgonskiftet idag gjorde inte saken bättre, jag skulle kunna sova i flera dygn känns det som! Nu måste jag hålla mig vaken åtminstone någon timma till, annars blir det svårt att sova i natt och imorgon är det tidigvakt som gäller, igen.
Ja ja. En kollega tog ett trevligt initiativ idag vilket ledde till utbyte av telefonnummer och prat om utgång på lördag, hoppas det. Behöver se något annat än vita väggar.

Annars händer inte så mycket.
Annars händer inte så mycket.
Annars händer inte så mycket.

Är det en hjärnskada jag har? Rastlöshet?

It's not a rainbow

Jag och resten av den svenska befolkningen blev för ett tag sedan anklagade för att vara "nordens amerikaner" av en musikergosse i Converse och tajt t-shirt. Han menade på att vi ser oss själva som händelsernas centrum och skiter i vad världen (läs norden) omkring oss pysslar med medan vi förväntar oss att alla ska hålla koll på vad vi gör och tycker (eller snarare, i Sveriges fall, inte gör och inte tycker...) Jag instämde helt i den beskrivningen, såklart. Inte mycket att säga emot där, inte.
MEN!
Om vi är nordens amerikaner så är danskjävlarna ta mig fan nordens fransmän. De har ett helt oförståeligt språk som de tar för givet att alla andra ska förstå. De vägrar prata i långsammare tempo även om man ber dem, och så vägrar de givetvis prata engelska. Det finns många fler likheter men då måste vi gå in på politik och det varken orkar eller hinner jag.
I alla fall, min slutsats är att jag hellre är amerikan än fransman, så är det.
Nu ska jag snart åka lastbil! Spännande värre.

Peace out!


If you wonder what you look like, look at me!

Jag lyssnar på Gnarls Barkley dygnet runt och skulle inte kunna sluta även om jag ville det. Vilken fantastisk jävla musik, jag blir helt knäsvag...

Jaja. Ikväll har jag betett mig som en äkta norrman och varit ute och joggat. Förbannat jävla skönt var det, har inte motionerat på flera år känns det som. Nu har jag i alla fall ont i hela kroppen, det där med måttlighet har aldrig riktigt varit min grej. Dessutom är det ju bara en massa jävla backar här, så när man sprungit nerför ett bra tag känns det mesigt att sänka farten i uppförsbackarna och då blir tempot helt plötsligt ett helt annat än vad min stackars kropp egentligen klarar av... ja, ni förstår. Nu ska jag ta tag i det här i alla fall. Så låter det visserligen jämt, men nu känner jag mig verkligen motiverad till tusen!
Kan ju inte visa upp mina 62 kilo i bikini till sommaren. Det vore fruktansvärt, inte minst för min stackars omgivning.

I'm broke, but I'm happy

Jag lämnade ut ett paket till Jostein Gaarder idag! Vilken jävla grej!
Hoppas han skriver en bok om mig.


It's a wonderful world we live in

Nyss hemkommen från jobbet, och glöm vad jag sa innan om att kvällarna är lugnare. Mitt lilla hjärta! Och så har jag säkert glömt tusen viktiga saker som ska göras när man stänger posten, men det är rätt lugnt, det är jag själv som får städa upp efter mig imorgon och ingen annan... Hetsdag imorgon också alltså, heja mig! Sen får det fan bli en lugn helg i alla fall, lär vara framme i Göteborg någon gång vid sjutiden på fredag morgon. Då tänker jag åka till Kviberg och sova i många, många timmar.

Det knakar i min rygg, tror att det är för att jag fick göra iordning kylrummet innan jag gick. Jag har inte tinat upp än... Kylrummet är i alla fall tyst och lugnt, inget tjat och inga jobbiga kunder. Börjar trivas mer och mer därinne, synd bara att jag välter ner fler mjölkpaket än jag hinner sätta upp i hyllorna. Ja ja ja!

Idag fick jag ett brev från SJ med en värdecheck på femtio kronor. Skrev ett långt och argt brev till dem för några månader sedan då jag fick stå på ett ben mellan Hestra och Göteborg för att det inte fanns tillräckligt med plats åt båda mina ben på golvet. Började precis bli ännu argare för att jag aldrig fick nåt svar men nu låg det ett litet brev i min brevlåda i alla fall, med personlig underskrift och allt. Tack SJ. Det tycker jag var fint gjort.

Nej, nu är det väl läggdags antar jag. Vill inte behöva gå och lägga mig vid den här tiden! Vet inte hur jag vill ha det egentligen, avskyr att jobba andraskift och går mycket, mycket hellre upp klockan sex på morgonen och får jobbet avklarat än låter hela dagen gå åt till att sova, innan jag börjar jobba halv tre... men ändå! Det här suger!
Jag vill vara uppe hela nätterna, vilket i och för sig kanske hade funkat om det inte vore för att jag vill vara uppe hela dagarna också. Det här med sömn är en jävla knasig idé alltså. Jag vill vara vaken dygnet runt i ett halvår (sommarhalvåret, heheey) för att sedan sova hela långa tråkvintern. Låter det inte jävligt bra?!

Du är nog redan bikiniklar

Såg precis att Kellogg's gärna hjälper folk att räkna ut sin BMI här nedanför. Jättebra. Jag tror att alla går omkring och undrar om deras kroppsmassa tillåter dem att visa sig i bikini nu till sommaren. Här kommer ett litet meddelande från mig till alla mina eventuella läsare:
Ingen får klicka på den länken här på min blogg. Det är helt jävla förbjudet, så bara är det.

Och här kommer ett litet meddelande till Kellogg's:
"BMI är ett enkelt test att bedöma om din vikt passar med din längd ur hälsosynpunkt."
Ursäkta, men var kommer då bikinin in i bilden?
"Du är för tjock för att simma, vi tror att du eventuellt kommer sjunka till botten och dö. Det är nog bättre att du tar på dig en tröja!"

Tjock tjock hälsosynpunkt hälsosynpunkt. Tur för dem som har fettet i blodådrorna istället. De får i alla fall visa sig på beachen i sommar!

(Vet att denna annons varvas med en massa annat, om ni inte ser den så är det bra. Och nej, att hålla koll på sitt BMI behöver inte alls vara något dåligt. Däremot gillar jag inte bikinivinklingen. Förlåt, jag avskyr bikinivinklingen och framförallt avskyr jag deras försök att dölja det bakom "ur hälsosynpunkt". Det tycker jag är helt vidrigt. Hej hej!)

Nothing's too good, nothing's too bad

Jag har tre kronor och tretton öre kvar på mitt bankkort. Har med andra ord några väldigt spännande dagar framför mig tills dess att jag får min lön den första! Det får bli en budgethelg, inget snack om saken. I Sverige, för övrigt. På fredag kommer jag lifta med en lastbilschaffis vad namn Zigge hela vägen till Göteborg. Spännande va? Mer spännande än att sitta pank i en källare (som enligt Sofie ser ut precis som en fjällstuga, jag är nästan beredd att hålla med) hela helgen i alla fall.

Sådär. Vad händer annars? Inte så mycket. Idag ska jag jobba vilket inte direkt ses fram emot. Igår hade jag den stressigaste dagen någonsin, mitt stackars lilla hjärta höll på att explodera. Hursomhelst, gårdagen sitter fan kvar lite i min hjärna, jag vill aldrig vara med om något liknande igen. Inte konstigt att folk går in i väggen! Idag har jag kvällsskift i alla fall, vilket brukar vara betydligt lugnare. Men man vet aldrig. Med mig och bekymmer vet man aldrig.

Jag måste snart härifrån, det bara är så. Min rastlöshet är en kronisk sjukdom som jag förmodligen måste lära mig att leva med. Well well, ett tag till ska jag nog klara mig. Särskilt om jag får sällskap, även om det inte blir förrän till hösten.

Vad deppigt det lät nu, jag är ju glad! Solen skiner och allt, och helgen ska jag få spendera med C i Göteborg. Det blir egentligen inte mycket bättre. Dessutom har jag fyrahundra spänn i mynt i en pepparkaksburk. Jag kommer alltså överleva ett tag till, även om det blir på vatten och knäckebröd. Jag är ju van vid det här laget! Den första juni får jag min första riktiga lön. Då ska jag betala räkningar och hyror och skulder och annat skoj och ändå ha massa pengar över! Heja mig!

"Noen får seg en på trynet fordi de er den de er"

Det var längesen jag fick en smäll på käften.

Jag tänker bara i melodier, svårt att omvandla dem till ord så tills min hjärna lyckas ställa om sig igen får ni stå ut med såna här små pissinlägg.
Och så gör jag som Marina och hänvisar till Sofies blogg.
http://goingtoshanghai.blogg.se


Vi ska ingenstans, vi bygger ett palats här i öknen

Nu har gästerna åkt hem. Jag är lite för bakfull för att orka skriva nåt intressant här, tänkte mest tacka Marina för att hon glömde sitt godis i mitt kök. Det var helt klart dagens goda gärning.
Jag har knappt lämnat sängen idag vilket känns bra och inte alls så jobbigt som det brukar kännas. Jag får ju ångest för minsta sekund av stillasittande i vanliga fall men idag tar jag det lugnt. Hetsiga personer är fan bland det värsta som finns och så beter jag mig som en rastlös jävla hundvalp själv. Ut och leka! Hoppa! Bita i saker! Nu är det slut med sånt. Askabachilla.
Nån måste komma och laga mat åt mig. Jag orkar inte gå ut i köket.

So give me coffee and TV

Varför går inte min huvudvärk över? Vad är fel på mitt huvud? Hela jävla tiden, vad sur jag blir.

Idag ska jag göra ordentliga saker, som att handla och städa och sånt. Baka en kaka kanske, det vore gott. Eller två. Fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag bara gå och tycka synd om mig själv hela dagen och sen måste jag plötsligt åka in till sentrum och hämta två galna svenskar. Sentrum. I like it. Norska är mitt nya favoritspråk.

Mina fördomar bekräftas varje dag och då kan det väl inte vara mitt fel längre?

Jag låter bli att godkänna legitimationer bara för att jag känner för det, för sån är jag.
"Du kan hämta ditt fula brev imorgon, det skiter jag i, men nu är det jag som bestämmer och då kan du dra åt helvete och ta ditt töntiga bankkort med dig."
Så säger jag. Sen sparkar jag honom i skrevet för det är vad han förtjänar.

Hursom, nu lever bloggen igen efter ett litet uppehåll. Har haft finbesök och bättre saker för mig hela helgen och början av veckan, men nu sitter jag här i min källare igen med många timmar att slå ihjäl och inga pengar att slå ihjäl dem med. Har för övrigt en fet jävla huvudvärk också, känner mig helt febrig. Dagens prestation får bli att jag lyckades ta mig till jobbet i morse överhuvudtaget - jag är ju en klenis när det gäller huvudvärk, minsta lilla fjantsmärta och jag slutar fungera som en normal människa - och att jag dessutom jobbade en timma övertid! Nu håller jag på att dö, måste ut och gå lite eller nåt. Behöver lite fresh air.

Imorgon kommer Marran och Soffan och det ska verkligen bli skitkul, jag peppar. Synd att de kommer få svälta bara. Fast jag har för mig att Marina är förtjust i pulvermos? Det har jag så det räcker och blir över. Och te, ungefär 200 sorter. Pulvermos och te. VIlken helg det kommer bli!

Jag bara tänker och tänker och det bara komplicerar saker och ting. Jag tror att jag är en viss sorts människa men när det väl är på riktigt så reagerar jag helt fel. Jag som alltid klagar på att jag bara följer mitt hjärta sitter nu här och analyserar! Hjärna - hjärta - hjärna - hjärta, bara en massa jävla tjat hela tiden. There is no wrong, there is no right, the circle only has one side. And when time is running out you wanna stay alive.


Har du ingen moral i kroppen?!

Jaha, det var ju typiskt. Just som Marran bestämmer sig för att gå och bli vegan så konstaterar jag att min kosthållning inte längre håller. Jag är köttätare igen. Endast sporadiskt visserligen, men ändå. Nåt måste jag ju få i mig nu när couscousen och konserverna med champinjoner tagit slut!
Jag försöker på något sätt gottgöra mitt omoraliska beslut genom att dricka rättvisemärkt apelsinjuice, men är inte säker på om det väger upp riktigt... Det lär vi märka på min karma, som ju ändå varit usel nu på sista tiden. Kanske att lite mördade grisar är precis vad jag behöver i magsäcken för att vända den negativa trenden. Vad tror ni?

Flykt till Lobotomi

Bring on the revolution (I wanna die for something).

Jag tröttnar. Det är sådan jag är. Vart flyr man när man inte längre står ut med sig själv? Här sitter jag, liksom, och det känns bara tråkigt! Vardagen sliter ut ögonen på mig så fort jag glömmer bort att blunda. Kanske är det för att jag alltid ser sommaren som räddningen, allting ska bli bra så fort fåglarna börjar kvittra. Undrar om det är nu jag ska inse att det inte stämmer? Det tänker jag inte. Jag väntar några dagar till.

Kanske är det längtan som gör det. Plötsligt känns livet här som något tillfälligt, en väntan på något annat, istället för ett mål i sig. Jag som såg fram emot att äntligen få leva i en vardag som jag själv skapat håller nu på att bli galen av den. Fast nej, egentligen väntar jag bara på att den ska infinna sig. Vardagen. Som en jävla utopi. Just nu går jag bara omkring och längtar efter rutiner och en sorts säkerhet som jag aldrig förut velat ha. Det är helt fel ordval men jag vet inte hur jag annars skulle kunna beskriva det. Jag vill inte ha ett liv här. Jag vill inte ha ett liv nånstans, jag vill ha ett liv överallt! Men när jag ändå sitter här vill jag att det ska kännas som ett aktivt val att göra det jag gör, vill att det ska kännas som här och nu. Vill att det ska kännas som hemma. Var ska jag någonsin kunna känna mig som hemma? Det börjar göra mig förbannad nu. Att ständigt gå omkring och längta någon annanstans.

Jag vill ha möten och aktiviteter inbokade i min kalender. Tror att det är mestadels där problemet ligger.

För övrigt hade jag en helt fantastisk helg i Bohus. Mitt lilla liv. Egentligen kan det nog inte bli bättre än såhär.