Nothing's too good, nothing's too bad

Jag har tre kronor och tretton öre kvar på mitt bankkort. Har med andra ord några väldigt spännande dagar framför mig tills dess att jag får min lön den första! Det får bli en budgethelg, inget snack om saken. I Sverige, för övrigt. På fredag kommer jag lifta med en lastbilschaffis vad namn Zigge hela vägen till Göteborg. Spännande va? Mer spännande än att sitta pank i en källare (som enligt Sofie ser ut precis som en fjällstuga, jag är nästan beredd att hålla med) hela helgen i alla fall.

Sådär. Vad händer annars? Inte så mycket. Idag ska jag jobba vilket inte direkt ses fram emot. Igår hade jag den stressigaste dagen någonsin, mitt stackars lilla hjärta höll på att explodera. Hursomhelst, gårdagen sitter fan kvar lite i min hjärna, jag vill aldrig vara med om något liknande igen. Inte konstigt att folk går in i väggen! Idag har jag kvällsskift i alla fall, vilket brukar vara betydligt lugnare. Men man vet aldrig. Med mig och bekymmer vet man aldrig.

Jag måste snart härifrån, det bara är så. Min rastlöshet är en kronisk sjukdom som jag förmodligen måste lära mig att leva med. Well well, ett tag till ska jag nog klara mig. Särskilt om jag får sällskap, även om det inte blir förrän till hösten.

Vad deppigt det lät nu, jag är ju glad! Solen skiner och allt, och helgen ska jag få spendera med C i Göteborg. Det blir egentligen inte mycket bättre. Dessutom har jag fyrahundra spänn i mynt i en pepparkaksburk. Jag kommer alltså överleva ett tag till, även om det blir på vatten och knäckebröd. Jag är ju van vid det här laget! Den första juni får jag min första riktiga lön. Då ska jag betala räkningar och hyror och skulder och annat skoj och ändå ha massa pengar över! Heja mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback