Can't kick the habit
Idag ar det storhandling som galler. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat den har grejen med att bo ensam, kylskapet fylls helt enkelt inte pa av sig sjalv. Hoppas att det inte uteslutande handlar om bortskamdhet utan att det for alla tar en stund att vanja sig. (Men tre manader? Jag ar skeptisk... )
Hur som helst sa ar kylskapet tomt sanar som pa en flaska joggi och lite ost. Idag ska fyllas pa minsann.
Och fan vad det ar dyrt med mat! Det har jag inte heller fattat innan. Det kostar pengar att leva alltsa, jag gillar inte iden! Har jag sagt att vi har kopt en kaffemaskin forresten? Den iden gillar jag!
Well well. Idag har vi alltsa kommit fram till att jag ar en bortskamd snorunge, inte sa kul! Har ska bli battring, det kan jag lova!
For att ni inte ska tro att jag bara slosar bort pengar pa andra saker an mat och later bli att plugga sa kommer har ett prov pa mina kinesiskakunskaper i form av en (fri) oversattning av det jag just skrivit. Enjoy!
Jintian women yao qu shangdian mai fan he biede dongxi, yingwei women de bingxiang zhi you suan nai he yi ge huangse de dongxi. Bu tai hao! Ziji zhu bu hen rongyi! Wo juede wo hen yi ge xiao haizi.
Fan you nan you gui! Yiqian wo bu zhidao le. Zhu zai zheli hen duo qian, wo bu xihuan.
Xianzai women you yi ge kafei de dongxi. Zhege wo xihuan!
Okej. Jag kom visst inte langre an sa.
Peace out!
You chou you chou!
I morse vaknade jag och insåg att jag inte längre befinner mig i lilla Gislaved.
Hur kom jag hit och vad gör jag här?
Va?
Det är åtminstone till hälften Ed Harcourts fel.
Jag och Sufei (gå förresten gärna in på hennes blogg: http://goingtoshanghai.blogg.se och läs om diverse incidenter som jag för tillfallet inte orkar ta upp här) har nu bestämt oss för att stanna kvar i detta underliga land ytterligare tre månader. Vi kommer alltså hem lagom till den svenska sommaren som förhoppningsvis skiljer sig markant från den kinesiska (som för övrigt inte är slut än på långa vägar, även om nätterna börjar bli kyliga).
Idag har vi haft en väldigt intressant och pedagogiskt korrekt lektion. Vi satt ute på skolans terass och skrev upp engelska och kinesiska ord huller om buller på en fönsterruta. Vår klass, som nu endast består av fem stackars elever (fyra svenskar, en ryss), fick ställa upp oss på en rad framför fönstret och när Deng Laoshi (lärare Deng) sedan läste upp deras engelska eller kinesiska motsvarighet fick vi springa fram till rutan och sudda ut det ord som var rätt. Den som hittade flest rätt ord (snabbast, såklart) vann.
Jag vet inte om det framgår av min något magra beskrivning, men stökigt är precis rätt ord. Kul. Och, som sagt, väldigt lärorikt!
Annars händer här inte så mycket, tänkte jag säga. Det är fel.
Det händer alldeles för mycket för att jag ska kunna skriva om allt.
Peace out för den här gången, eller som jag brukar säga:
Zhege dongxi you chou you chou!
(Den här saken är inte bara ful, den luktar illa också!)
All this talk of getting old is getting me down
Jag har ingen aning, vågar mig inte ens på en gissning.
Hur som helst så chansar jag på att jag åtminstone inte ligger under snittet.
Och ändå:
Jag finner inga ord som kan beskriva hur det känns att vara här. Att leva mitt i detta. Att vakna varje morgon så långt hemifrån och ändå vara... hemma.
Deng Laoshi (lärare Deng) sa en rolig sak i veckan:
Vi sitter i klassrummet och diskuterar kinesiska marknader när vår lärare plötsligt säger att kineser faktiskt är farliga.
- Det är inte bara i trafiken vi kineser är oberäkneliga och farliga, även när man är ute och shoppar måste man akta sig, säger Laoshi. Ibland kan de till och med slå er! Ni måste akta er för arga kineser.
Vi skrattar, såklart. Kineser kan visserligen tappa humöret, särskilt när man går på en marknad och tackar nej till att köpa deras varor, men de tycks ändå vara relativt harmlösa.
- Jodå, säger Laoshi och ler. Riktigt farliga och aggresiva kan de bli, ta det lugnt!
Vi har ännu inte förstått allvaret i det hon säger. Med sina 145 centimeter och 40 kilo ser hon helt enkelt inte särskilt skräckinjagande ut. Men då blir Laoshi allvarlig.
- Verkligen, försäkrar hon. Kineser är farliga!
Ja, tack då. Då vet vi! Det är bäst att akta sig, helt enkelt.