Det har börjat nu

Mina första högskolepoäng är på gång och det går fan bra också! Jag är disciplinerad, för första gången i mitt liv. Undrar var det här ska sluta. Mitt nya liv börjar nu. Nästa vecka fortsätter det med dubbelpass på jobbet. Härligt! Jag kommer vara en trött Helena när det här Norge-äventyret är över.

Ja ja ja. Tjat. Nu är det läggdags, imorgon ska jag jobba tidigt. Tröttsamt. Det blir i alla fall en öl på kvällen. Annars orkar jag inte.

Bättre och bättre dag för dag men bra kommer det aldrig bli

Jooo. Idag mår jag mycket bättre, ju. Är uppe och vandrar och allting, har till och med ätit frukost! Imorgon blir det med all säkerhet jobb, vilket ska bli skönt. Det suger att ligga hemma och inte kunna göra någonting.

Nej, det här orkar jag inte med. Nu måste jag äta glass och titta på The Office!

Gråa dagar

Jag är sjuk. Det är väldigt odramatiskt, bara en massa snor och halsont, men likväl förbannat tråkigt. Så nu ligger jag i mitt lilla rum med ett tjugotal gamla temuggar omkring mig och tycker synd om mig själv. Sämst är att mannen i mitt liv är och jobbar och har lämnat mig helt ensam! Det är dålig stil, tycker jag, och då har jag visst redan förträngt att jag var ute och festade i lördags när han låg hemma och snorade... Ja ja. Härligt är också när man ringer till jobbet och förklarar att man är sjuk, och möts av en besviken, lite misstroende röst. Det är ju alltid roligare att ligga hemma och må dåligt om man dessutom har dåligt samvete! Mitt förhållande till min arbetsplats var för övrigt inte det bästa innan dagens telefonsamtal heller, därför att. Och därför. Och därför så rör det mig inte ryggen just idag.

Så vill jag även passa på att uttrycka min oförståelse inför nässpraysberoende (syftar här på a few friends of mine). Det känns väldigt självdestruktivt, med tanke på att nässpray kan vara något av det vidrigaste som finns. Och så ska det upp i näsan, fyfan! Visserligen fyller det sitt syfte, men ändå! Det krävs många minuters mental förberedelse innan jag tar mod till mig och andas in skiten...

Well well well. Första norska boken (Rödstrupe av Jo Nesbö, fast med norska Ö:n då) är nu utläst. I förvånansvärt snabbt tempo dessutom! Heja heja heja mig! För övrigt en mycket bra och intressant bok som verkligen kan rekommenderas. På svenska då, för dom som föredrar det.


Nu är det läggdags för min del. Kanske en kopp te först.


Men du får ingen tröst av din inre röst

Idag fick jag ny tro på mänskligheten, i alla fall den del av den som valt att flytta till Oslo. Det känns skönt, väldigt skönt. Jag hade nästan börjat ge upp och det ska vanligtvis rätt mycket till innan det går så långt... Ikväll har jag i alla fall haft hur trevligt som helst.

Yes, well, imorgon ska jag fixa medlemsskap på Elixia. Då ska den bli av, den jävla träningen som jag går omkring och snackar om. Min rygg är paj och måste byggas upp från scratch och resten av min kropp är inte så jävla igång den heller. Men snart så!
Imorgon ska jag ut med jobbarpolarna. Konstigt ändå. Att de bästa människorna i den här staden verkar finnas i mitt hem och på mitt jobb. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna så fint folk omkring mig.

För dig, för dig, för dig

Stort för mig, det här. Att glömta längtan ett slag för att det finns något viktigare.
Jag behöver inte fly varje morgon när jag vaknar.

Hela grejen med kollektiv börjar göra mig bekymrad, förresten. När man vill vara ifred är det fullt med folk och ljud här, och när man längtar efter sällskap är det tomt och tomt och tomt och tyst.

Det är tjatigt att vara på rymmen jämt
det är så mycket som man borde klarat av vid det här laget och bestämt

Förresten

Nu ska jag ha en sån där eftermiddag som jag älskar. Ensam på en centralstation med hur mycket tid som helst och en bok och ett par hörlurar och massa folk att titta på om boken blir för tråkig. Sån liv vill jag ha jämt, det kan aldrig tråka ut mig. Snart flyttar jag till en flygplats och så bor jag där, på en bänk. Och om man vill komma och hälsa på så får man göra det, men då har jag tagit ett flyg långt bort och så står man där och ser sig omkring och vet inte riktigt vart man ska ta vägen och när jag väl tar flyget tillbaka så har man dött av väntan och blivit uppsopad av nån flygplatsstädare och kastat på en soptipp. Och då kommer jag kanske rycka på axlarna och sen sätter jag mig på min bänk igen eller tar ett flyg nån annanstans.

Hello, I wish I was a little bit smarter

Nu skulle jag egentligen sitta på en buss. Synd bara att nattens Helena bokade resan från Göteborg till Oslo. Hej och hå! Efter många om och men är jag nu tillbaka i min lilla källare och har en ny bokning framför mig. 18.00 fråm Oslo Sentral. Undrar vart jag hamnar sen. Och om jag hinner i tid. Och om bussen överhuvudtaget går.
Det enda positiva med hela den här situationen är väl att jag hann tillbaka till jobbet och hämta mitt VISA-kort som jag råkat glömma... Det säger en del om min dag va?

Skitsamma som jag brukar säga. Idag är det ju grattis till världens bästa födelsedagsbarn!


Mitt liv är så jävla perfekt

Fast jag känner mig lite som Kalle, igelkotten, om någon kommer ihåg. Mitt sociala liv är så jävla defekt. Och nu är det taggarna utåt för även jag tröttnar ju.

Ja ja.
Igår åkte kjaereste till Göteborg så nu sover jag ensam i mitt spindelrum för första gången på ganska länge. Lite läskigt. Imorgon följer jag efter och sen blir det lugn och jobbfri helg i Göteborg. Nice. Ikväll blir det packning och så upp tidigt imorgon och jobba.

Jag är verkligen skittrött. Känns som om det inte varit så mycket annat än jobb på sista tiden...
...Höll jag precis på att säga men hallå! Sommarens upplevelse var ju i Halmstad i torsdags, inget snack! Världens bästa Winnerbäck med världens bästa mamma och trots regnoväder utan regnkläder eller paraply var vi nog lika nöjda båda två. Att världens bästa Emil Jensen var förband gjorde ju inte saken sämre. Tjoho!

Nu är det packning, sen läggdags. HEJ!

Blinded by the light

Mitt stackars bakfulla lilla huvud... Lyckad kväll igår dock. Åtminstone det lilla jag minns av den.

Dagen har ägnats åt trumspelande på kuddar. Mycket intressant men föga givande om jag ska vara ärlig. Nästa investering blir ett eltrumset, så bara måste det bli.
Ikväll blir det utgång. Heja!

Situation kolon

Jag sitter i köket. Roomie sitter i hallen. Pojkvän ligger i min säng.
Så mysigt har vi det här ikväll, jag och två av världens bästa människor. Ikväll har vi haft förfest i lilla källaren med Captain Morgan och Absinthe och sen har vi dansat järnet på Hard Rock Café. Eller R'n'B Café. Jag har förlorat all respekt och kommer aldrig mer gå dit.
Hur som helst har jag haft en väldigt trevlig kväll. Imorgon blir det utgång igen och det är fan vad jag behöver, har varit alltför många lugna veckor nu.
Nu blir det sänggående, antar jag. Jag är den enda som fortfarande är på festhumör, sitter här ensam med min öl medan Roomie pillar med datorn och Pojkvän sover. 
Ja ja ja ja ja. Tjat tjat tjat.
Jag har varit gatumusikant ikväll. Situation kolon: Jenny frågar coola snubben om jag får spela, coola snubben tittar tveksamt på mig och säger att han kan spela om jag sjunger, Jag säger att han ska spela i B-moll. Han ger mig gitarren.
Sen är jag rockstjärna i fem minuter och sen går vi hem.
Märker man på mitt språk att jag är full nu? Jag antar det.
På söndag ska jag på audition, kan man säga. Nu avslöjade jag min hemlighet. Snart händer det. Och då är jag där.

SKÅL!