Men du får ingen tröst av din inre röst

Idag fick jag ny tro på mänskligheten, i alla fall den del av den som valt att flytta till Oslo. Det känns skönt, väldigt skönt. Jag hade nästan börjat ge upp och det ska vanligtvis rätt mycket till innan det går så långt... Ikväll har jag i alla fall haft hur trevligt som helst.

Yes, well, imorgon ska jag fixa medlemsskap på Elixia. Då ska den bli av, den jävla träningen som jag går omkring och snackar om. Min rygg är paj och måste byggas upp från scratch och resten av min kropp är inte så jävla igång den heller. Men snart så!
Imorgon ska jag ut med jobbarpolarna. Konstigt ändå. Att de bästa människorna i den här staden verkar finnas i mitt hem och på mitt jobb. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna så fint folk omkring mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback