I cried and begged for mercy and I talked to God on the telephone

Jag har så mycket jag vill få ur mig just nu. Känner att jag vill kommentera hela världen i ett enda blogginlägg. Men det går ju inte. Synd.

Min pojkvän ska åka till Sverige imorgon och vara borta i tre veckor. Under den tiden tänker jag finna mig själv. Kvalitetstid med Helena. Det kan funka, tror jag. Lära mig uppskatta tomheten. Jag som har ensamhetsfobi med extrem ångest. Det här kan bli bra!

Just nu ägnar jag mig åt att spela sönder Mando Diao. Det går inte så bra. Tror inte jag kan tröttna.

I förrgår började min Cubase-kurs. Det var en intressant upplevelse på många sätt och då syftar jag först och främst på mina kurskamrater (och deras hundar). Ibland tänker jag att någon måste skämta med mig. En högre makt, liksom. Att det måste finnas en gud som hittar på dumheter och placerar mig i mitten. Varje gång jag är med om sådana dumheter så blir jag religiös. Typ. Hittar ingen annan förklaring.

Ikväll ska jag jobba. Jag gillar mitt jobb. Det är bra. Det är ju så det ska vara.



Nä. Hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback