Helly

Sådärja, efter en kort tids uppehåll är Helly the Blogger nu tillbaka med ett nytt, spännande inlägg. Alla som längtat och trånat kan med andra ord känna sig lugna igen!
Vad händer?
Jag har ingen röst, och då menar jag verkligen ingen röst. Jag har inte kunnat prata ordentligt sedan i söndags, i tisdags var jag helt stum, igår var det bättre men idag är det sämre igen. Det är fruktansvärt jobbigt och inte roligt alls, särskilt som jag precis börjat komma igång med sången och saxofonspelandet igen. Nu är mina lungor ett skämt. Jävla min kropp, jävla dåliga timing, jävla dåliga allting just nu. Framför allt jävla dåliga ekonomi och jävla dåliga norska jävla sjukhus som tar alla mina jävla pengar. Det enda positiva jag fick ut av mitt sjukhusbesök igår var vetskapen att jag varken lider av ångest, depression eller psykos. Inte för att jag på något sätt har misstänkt det förut, men efter över fyra timmars väntan i ett väntrum fullt av andra sjuklingar är det inte utan att man börjar ana vissa symptom hos sig själv. Så jag tog en broschyr (det enda läsbara som fanns i väntrummet, heja!) och min oro stillades ganska fort. Inga vanföreställningar här, inte! (Lite yrsel, visserligen, men av hela andra orsaker.)
För övrigt är min "nyvunne vän" inget annat än just en vän igen, vilket är bra antar jag. Lite förvirrande bara. Det här med förhållanden kan verkligen ställa till det för vanliga, sunda relationer. Och mitt huvud ska vi inte tala om! Jag hade i alla fall en väldigt trevlig helg i Göteborg och tror att det var precis vad jag behövde. Nämnas bör även att min busschaufför på hemvägen inte var riktigt som en busschaufför ska... Det var en spännande resa, minst sagt, och fram kom vi i alla fall. Hem kom vi? Bort kom vi?
Aj aj aj.