Omsluten av ingens nåd

I. En himmelsk drog
Ni som aldrig har spelat eller ens funderat på att spela tennis kan sluta läsa nu.
Ni andra kan också sluta läsa eftersom ni redan vet vad jag snackar om. Och om ni inte gör det, så okej då. Då är jag väl ensam om det här. (Risken finns, det måste medges, även om jag inte kan förstå hur det är möjligt.)
Det jag vill komma fram till är det här, ett enkelt jävla faktum:
Tennis är en drog och jag håller på att bli beroende.
Besatt är nog ett bättre ord, förresten.
End of story.


II. John, I'm only dancing (again)
Gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch... Samma sak händer imorgon.
Snacka om att mitt liv är enenda lång upprepning. Som jag mot all förmodan gillar.

Sarru?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback