Quanto tiempo...
Ja, det var ett tag sen. Sedan den fjärde juni kan jag inte sätta ord på mina känslor,
och tystnad är ett bra alternativ till skitsnack, eller hur?
Nu, efter över en månad, ska det i alla fall offentliggöras:
Jag är hemma.
Men jag har ingen aning om hur det känns.
At least I have her love, the city, she loves me
Kommentarer
Postat av: Caroline
Välkommen hem! (Bättre sent än aldrig.) Har med spänning följt din blogg, skönt att allt gått bra därute i den stora världen. :) Kram!
Trackback