Helly

Jag saknar avgaserna och cyklarna och ljuden
och jag saknar solen och människorna och jag saknar till och med maten!
Jag saknar trängseln och hetsen i tunnelbanan och att ständigt behöva knuffas för att behålla samma plats i kön.
Jag saknar regnet och mörkret och blåsten och jag saknar att behöva stå mitt i allt det där och förgäves leta efter en ledig taxi. Jag saknar att bli lurad av snåla kineser och jag saknar att få komplimanger för mina språkkunskaper så fort jag öppnar munnen.
Jag saknar att bli stirrad på, viskad om och skrattad åt.
Saknar att tvätten aldrig blev riktigt ren.
Saknar att vakna upp på morgonen i ett iskallt sovrum med utsikt över en tegelvägg.
Jag saknar kylskåpet som faktiskt aldrig bestod av något annat än öl och jordnötssmör och jag saknar att laga mat (läs: koka ris) på gasspisen som aldrig riktigt fungerade som den skulle.
Jag saknar att sitta uppe hela nätterna för att försöka plugga in ett språk som egentligen är omöjligt att lära sig. Saknar neonskyltarna. Avgaserna och cyklarna och ljuden.
Saknar att alltid vara lite vilse men alltid bara en taxiresa hemifrån.

Hemifrån.