And my mama said that love's all that matters

But I'm always on the run...

Ja, här lär det ju inte bli mycket gjort. Nu har jag öppnat fönstret för att vädra lite, vilket kanske låter som en bra början och det är det väl egentligen också, problemet är bara att jag måste stirra oavbrutet på fönsterhelvetet för att inga otäckingar ska krypa in. När jag öppnade satt där en stor jävla spindel som jag lyckligtvis trodde var död. När jag bad roomie peta bort den hoppade den till och var helt plötsligt livs levande. Tänk om det varit jag som petat på den! Då hade det inte funnits någon Helena längre...
Ja, spindelinvasion är vad jag har att se fram emot i sommar. Förhoppningsvis kommer det lindra min fobi något, men jag tror inte det. Just nu känner jag hur det kryper över hela mig. Vilken mes jag är!

---

That's it! Nu sitter det en jävel på min vägg i alla fall! Och roomie sover. Fan!
Om jag aldrig mer uppdaterar bloggen så vet ni varför. Nu ska jag ta tag i det här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback