Helly

Åkte bort i nio månader, fann mig själv men tappade bort mitt språk och nu sitter jag här, mitt i världen men utan ord att beskriva hur det känns. Och det gör ont, ont på riktigt den här gången. Inte ens mina tankar snurrar åt rätt håll längre, måste hitta tillbaka till något men har ingen aning om vad. Och här tog det slut igen. Varför? Bara vita väggar runt omkring mig och jag har väl glömt, antar jag. Glömt hur man stänker färg överallt omkring sig och glömt hur man river väggar som stänger in. Så då sitter jag här. Och här är ingenstans eller varsomhelst men det spelar egentligen ingen roll för jag kommer alltid att vara fast mitt i det. Måste börja om från början igen. Måste lära mig spela The River utantill och måste lära mig spela minuetter på fiolen, måste hålla i ett par trumpinnar för första gången och slå så löst på virveltrumman att det nästan inte hörs. Måste bli förälskad i ljudet av en saxofon.

Måste lära mig tala. Måste lära mig läsa och måste lära mig skriva.
Måste lära mig att stanna kvar och slåss.