Helly

Idag var jag i tid till jobbet, trots utebliven sömn inatt (och på bekostnad av ordenlig frukost). Det börjar ta sig, med andra ord. Ordentliga Helena! Dock såg jag ut som ett sinnesrubbat monster när jag dök upp på ICA klockan sju och fick gömma mig bakom backarna med post bakom disken för att slänga i mig en macka. Bra gömställe när man tröttnat på arga och tröga kunder för övrigt.
I alla fall. När jag stod och var som argast kom ett gammalt par fram och skulle ta ut pengar vilket jag hjälpte dem med. Sedan sa den gamla damen (som förmodligen var halvblind, men det behöver vi inte bry oss om) till mig att jag var en fantastiskt söt jente. Då blev jag glad. Det är precis vad jag vill höra när jag har försovit mig, missat mascaran och har en för stor ICA-tröja på mig som har använts en dag för mycket.

Sen vad jag glad tills jag insåg att jag inte skulle få min lön idag heller. Åkte direkt till banken efter jobbet och fick sen ringa min chef, igen. Imorgon ska pengarna vara inne. Det garanterade han, och det är bäst för honom. Annars blir jag en killer machine, och då är jag inte att leka med!

Ikväll blir det städning och inte mycket tid till annat. Imorgon ska det vara fint när C kommer och hälsar på. Tror att min roomie är mer mån om att göra ett gott intryck än vad jag är, hon har farit runt med golvmopp och trasor och hela köret. Jag har tvättat och skjutit upp resten till senare.
Undrar om man kan få nåt slags intyg, liksom, som kunde förklara varför det alltid ser ut som det gör omkring mig. Tror det är ett faktum vid det här laget att jag inte KAN städa. Det handlar inte om lathet eller bristande vilja eller något annat dumt. Jag är städhandikappad, helt enkelt. Fast jag har blivit bättre, jag märker det till och med själv. Vad jag nu för tiden ser som "jävligt stökigt" skulle för något år sedan vara samma sak som "ganska städat". Ni ser. Vuxenpoäng igen. Snart är det kört.