Helly

Idag var jag uppe hos hyresvärdarna för att be dem sätta ut mitt namn på brevlådan. Frun i huset (Rebecka? Vilken dålig koll jag har!) öppnade och vi pratade en stund om lite allt möjligt, bland annat om hennes teaterspelande och balettdansande döttrar och mitt musicerande. Om jag någon gång har lust att spela inför publik så ska jag säga till, då samlar de grannarna i trädgården! Jag tyckte det var ett jätteroligt och ganska gulligt förslag även om jag nog aldrig kommer vilja ha en privat spelning i en norsk trädgård. Men man ska aldrig säga aldrig!
Hur som helst, jag berättade att jag nu tagit med mig fiolen hit. Det tyckte hon lät jätteroligt, och gjorde klart för mig att jag minsann får spela hur mycket jag vill, vilken tid på dygnet det än är (inte riktigt vilken tid som helst, kanske, men nästan så sa hon faktiskt). Jag försökte förklara att jag inte spelat fiol på väldigt länge och att det därför inte alls låter särskilt bra, men hon bara skrattade och sa att det absolut inte gör någonting.

Nu ångrar hon sig nog!

Jag har spelat fiol hela eftermiddagen/kvällen, med små avbrott för näringsintag, tvätthängning och diverse datorrelaterade aktiviteter. Tre böcker med sammanlagt 25 låtar, och jag har spelat varje låt minst två gånger. Det låter inte vackert, så mycket kan jag säga.