Helly

Läste just en artikel i en sån där "kvinnotidning". Det handlade om personlig stil (egentligen handlade det om hur "kvinnlig" ens personliga stil är, något mer korkat har jag inte hört på länge. Förmodligen aldrig.), och till artikeln fanns ett test man kunde göra för att få veta vilken personlig stil man har/borde ha. Kul, tänker jag. Nu kanske jag får veta något nytt, för hur min egna personliga stil ser ut har jag ju inte en aning om!
Orkar inte berätta exakt vad testet innehöll men jag antar att de flesta av er kan gissa hur det var utformat. Tolv frågor, fyra alternativ på varje fråga, flest B så är du sån och sån, flest C så är du sån. Härligt. Enkelt och bra.
Två exempel:

Hur skulle du beskriva dig själv?
A. Lugn och försiktig. Jag skulle gärna synas, men vågar inte.
B. En kompetent och trevlig person, men inte särskilt kvinnlig.
C. Jag är utåtriktad och glad, men känner mig ofta osäker inombords.
D. Jag är jag. En kvinna i mina bästa år.

 När fick du uppmärksamhet och bekräftelse som barn?
A. När jag var duktig och lydig.
B. När jag presterade på idrottsplanen.
C. När jag var söt.
D. Jämt och ständigt.

Någon annan än jag som tycker att detta verkar lite underligt? Det är också väldigt synd om stackaren som får för många B, för det är minsann en okvinnlig jävel! Denna människan klär sig helst i "bekväma, tidlösa plagg" i "neutrala färger som blått, vitt och beige" och har Carolina Klüft som stilikon. Fyfan! Tänk att träffa på en sån på stan...
Tur att det finns hjälp att få. Expertens råd lyder: "Framhäv ditt sensuella jag genom att byta byxorna mot kjol, våga visa hud och satsa på feminina snitt. Då kommer du ocså att känna dig kvinnligare."

Tack, då vet jag. Min kvinnlighet sitter alltså i hur mycket hud jag visar. Kompetens är inte en kvinnlig egenskap, och att som barn få komplimanger för att man är duktig i idrott... ja, det gör vilken liten flicka som helst till en arg, okvinnlig flata.