If it makes me happy
Vilken jävla skitdag. Fyfan. Och den har knappt börjat! Hoppas det bara blir bättre, annars gör jag något drastiskt.
Halv tio var jag och Cebastian uppe i Slemdal och hämtade Saras bil. Sedan åkte vi hem, packade in massa grejer i bilen och Cebastian åkte till jobbet. So far var allt lugnt, tills jag skulle köra iväg alla grejer till nya lägenheten. Skämt! Vår ingång ligger i en nerförsbacke, och vi parkerade precis utanför vilket gick alldeles utmärkt. Våra grannar parkerar alltid där och har aldrig haft några problem med att komma upp med bilarna igen. Men det hade jag. Fastnade halvvägs, stod där i 20 minuter och försökte alla jävla metoder jag kunde komma på (inklusive putta upp bilen, HAHAHA!) men bilen stod där den stod.
Det här hade inte varit så jävla illa om det inte var för att vår blivande hyresvärd (som skulle låsa upp dörren åt mig så att jag kunde ställa in alla grejer) hade ett flyg att passa och jag vid det här laget redan var en halvtimma sen. Så jag ringde Jenny. Som är en ängel och alltid räddar mig när jag ställer till det. Jenny jobbar natt, och att jag ringer henne klockan halv ett på dagen är som att hon skulle ringa mig klockan fyra på natten. Och dessutom be mig hjälpa henne att flytta en bil.
Ja, sen kom jag iväg i alla fall. Ställde bilen nästan mitt i vägen på en gata i centrala Oslo för det fanns ingen annanstans att stå, blev nästan fångad mellan två järnvägsbommar (hej döden), körde nästan in i en taxi i ganska hög hastighet, fick sitta hela vägen och hålla emot en resväska som höll på att rasa på mig. Fick tillslut upp alla grejer i lägenheten, så nu känns livet lite enklare.
Gissa för övrigt gärna hur många motorstopp jag fick under det här lilla äventyret. Den som kommer närmast får en kaka.
Halv tio var jag och Cebastian uppe i Slemdal och hämtade Saras bil. Sedan åkte vi hem, packade in massa grejer i bilen och Cebastian åkte till jobbet. So far var allt lugnt, tills jag skulle köra iväg alla grejer till nya lägenheten. Skämt! Vår ingång ligger i en nerförsbacke, och vi parkerade precis utanför vilket gick alldeles utmärkt. Våra grannar parkerar alltid där och har aldrig haft några problem med att komma upp med bilarna igen. Men det hade jag. Fastnade halvvägs, stod där i 20 minuter och försökte alla jävla metoder jag kunde komma på (inklusive putta upp bilen, HAHAHA!) men bilen stod där den stod.
Det här hade inte varit så jävla illa om det inte var för att vår blivande hyresvärd (som skulle låsa upp dörren åt mig så att jag kunde ställa in alla grejer) hade ett flyg att passa och jag vid det här laget redan var en halvtimma sen. Så jag ringde Jenny. Som är en ängel och alltid räddar mig när jag ställer till det. Jenny jobbar natt, och att jag ringer henne klockan halv ett på dagen är som att hon skulle ringa mig klockan fyra på natten. Och dessutom be mig hjälpa henne att flytta en bil.
Ja, sen kom jag iväg i alla fall. Ställde bilen nästan mitt i vägen på en gata i centrala Oslo för det fanns ingen annanstans att stå, blev nästan fångad mellan två järnvägsbommar (hej döden), körde nästan in i en taxi i ganska hög hastighet, fick sitta hela vägen och hålla emot en resväska som höll på att rasa på mig. Fick tillslut upp alla grejer i lägenheten, så nu känns livet lite enklare.
Gissa för övrigt gärna hur många motorstopp jag fick under det här lilla äventyret. Den som kommer närmast får en kaka.
Kommentarer
Trackback