Ingenting händer här
I bloggen, alltså. Livet pågår för fullt utanför.
Jag måste vänja mig av med de här sena nätterna men det är så jävla svårt när man väl fångats av dem. Klockan är redan fyra och om jag ska orka med att vara produktiv i morgon så borde jag sova nu men det här är den enda tiden på dygnet som jag kan tänka klart och det måste jag ta vara på!
Så hva skjer? Min pojkvän är i Sverige och lär sig om passiva inkomster (detta uppmuntras och uppskattas starkt av mig, av uppenbara skäl. Min pojkvän blir rik=jag blir lyxhemmafru och kan dricka rödvin hela dagarna.) och kommer inte hem förrän efter helgen. Istället har jag celebert besök i form av min lilla macka till bror! Jag har nu, efter två dagar, hört honom säga cirka tjugo ord. Men hey, min bror gillar att svara enstavigt och jag gillar att tjata utan att bli avbruten. Perfekt!
Annars är allt som det ska. Kom hem från Hultan i söndags och kände mig helt plötsligt tio år äldre, både på gott och ont. Gott, därför att jag äntligen har blivit vuxen. Äntligen! Man kan ha kul utan alkohol! En säng är skönare än ett liggunderlag! En konsert är bättre med öronproppar och på avstånd utan armbågar i näsan! Vilka uppenbarelser! Ont, därför att jag vill vara sjutton hela livet. Svårt, det där, men inte direkt något som är värt att fundera över med tanke på att det sistnämnda är en omöjlighet och ingenting man bör kämpa för om man inte vill sluta i total misär.
Men det är ju min åsikt.
Och på tal om min åsikt så är det lika bra att mr Jackson är borta. Så slipper ännu flera stackars barn råka ut för honom, menar jag. Känner mig tyvärr rätt ensam i min övertygelse om att han var en vidrig pedofil som borde avlivats långt innan han tog sitt förnuft tillfånga och gjorde det själv. Eller hur det nu gick till. Usch, vad okänslig jag låter nu. Å andra sidan, när han levde fick man häva ur sig vad som helst om killen. Nu ska man fälla tårar för kungen av pop. Bullshit.
Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare. Det är dessvärre inget löfte.
Jag måste vänja mig av med de här sena nätterna men det är så jävla svårt när man väl fångats av dem. Klockan är redan fyra och om jag ska orka med att vara produktiv i morgon så borde jag sova nu men det här är den enda tiden på dygnet som jag kan tänka klart och det måste jag ta vara på!
Så hva skjer? Min pojkvän är i Sverige och lär sig om passiva inkomster (detta uppmuntras och uppskattas starkt av mig, av uppenbara skäl. Min pojkvän blir rik=jag blir lyxhemmafru och kan dricka rödvin hela dagarna.) och kommer inte hem förrän efter helgen. Istället har jag celebert besök i form av min lilla macka till bror! Jag har nu, efter två dagar, hört honom säga cirka tjugo ord. Men hey, min bror gillar att svara enstavigt och jag gillar att tjata utan att bli avbruten. Perfekt!
Annars är allt som det ska. Kom hem från Hultan i söndags och kände mig helt plötsligt tio år äldre, både på gott och ont. Gott, därför att jag äntligen har blivit vuxen. Äntligen! Man kan ha kul utan alkohol! En säng är skönare än ett liggunderlag! En konsert är bättre med öronproppar och på avstånd utan armbågar i näsan! Vilka uppenbarelser! Ont, därför att jag vill vara sjutton hela livet. Svårt, det där, men inte direkt något som är värt att fundera över med tanke på att det sistnämnda är en omöjlighet och ingenting man bör kämpa för om man inte vill sluta i total misär.
Men det är ju min åsikt.
Och på tal om min åsikt så är det lika bra att mr Jackson är borta. Så slipper ännu flera stackars barn råka ut för honom, menar jag. Känner mig tyvärr rätt ensam i min övertygelse om att han var en vidrig pedofil som borde avlivats långt innan han tog sitt förnuft tillfånga och gjorde det själv. Eller hur det nu gick till. Usch, vad okänslig jag låter nu. Å andra sidan, när han levde fick man häva ur sig vad som helst om killen. Nu ska man fälla tårar för kungen av pop. Bullshit.
Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare. Det är dessvärre inget löfte.
Kommentarer
Trackback